Det var så skönt imorse att vakna i min egen säng igen. Det bästa med att vara borta är att få komma hem igen. Idag har jag och Rickard varit ute i Finspång och dömt fotboll. Det var en match i östgötacupen och det var nog den snällaste matchen jag dömt på ett tag. Det var nästan inga närkamper och inget snack mer än spontant. Det är ganska ovanligt.
När vi kom lagade vi mat och sedan gick jag ut och åkte pulka med Alexander och Ida. Det blev bara en kort stund då jag skulle iväg för mitt pass på gymmet. Det är så kul att susa nerför backen. På passet var det fyra deltagare. Lite skillnad mot i början när det var över tjugo som ville vara med. Kanske att folk blir besvikna över att det inte är yoga. Många tror att pilates och yoga är samma sak men nä, det är stor skillnad. Egentligen så är det bara en fördel för de som är med att det är ett mindre antal. Ikväll kunde jag gå runt på ett annat sätt och ge alla som var där lika mycket tid. Se till att de arbetade rätt och hittade rätt muskler. Jag njöt av att få instruera och deltagarna var nöjda med passet vilket gjorde mig ännu gladare. Jag tyckte först att det inte kändes som någon skillnad att jag blev godkänd på utbildningen. Men ikväll på passet hade jag en anna trygghet så det är visst skillnad att vara klar. Jag är så nöjd!
Jag tog bussen hem och promenerade nästan sex kilometer från busshållplatsen. Det var halkigt, snöigt och mörkt men hem kom jag. Om jag inte blivit så galet påverkad av alla otäckheter som händer hela tiden så hade jag njutit mer av promenaden. Helt stilla, snön som lyser upp och rask powerwalk är rätt så härligt egentligen.
