Jag kom hem från jobbet idag superstressad och nervös över om jag skulle hinna med de två uppgifterna som ska vara inne dels imorgon och så den andra på söndag. Men jag fixade lunch och satte mig därefter med uppgifterna och nu kan jag sätta check på båda. Reflektionsuppgiften slutade med ett gäng frågor, får se om det motsvarar lärarens tankar kring uppgiften…. Den andra uppgiften är en webutildning som jag fick besked om direkt är godkänd. Men den var lite jobbig då man bara fick fyra försök på sig att svara på nio frågor. Så, nu kan jag andas igen.
Ibland kommer jag till en punkt när jag inser att saker och ting inte fungerar längre. Men jag måste mala i gamla hjulspår ett tag ända tills botten är nådd liksom. Testa nytt och återgå till gamla vanor och så testa nytt. Till slut fattar mitt huvud att det inte är någon idé att göra det som jag ”vill”. Vissa saker måste jag bara göra. Nu pratar jag inte om psykiskt mående utan just hur vissa saker får mig att må dåligt. Så kände jag kring problemen med min mage och det var det som fick mig att gå all in på keto. Den där känslan av att ha tröttnat på att må halvbra. Idag kom jag till insikt om en annan sak som jag bara måste sluta med, det funkar inte. Jag tänker såklart på nocco. Det är helt galet att tänka på vad jag gör med min stackars kropp. Jag känner i varje cell att kroppen inte mår bra av koffeinet. Jag mår illa och får hjärtklappning. Det är ingen trevlig känsla.
Ett bättre alternativ är att ta tag i mina sömnvanor så jag har energi att göra allt jag vill och måste göra på dagarna.
Kanske att någon känner sig stressad och pressad av mina inlägg om hälsa. Men jag utgår alltid bara från mig själv. Jag har liksom tröttnat på att bara må halvbra, jag vill ha en kropp i balans. Det är min strävan. Sen lägger jag inget i hur andra väljer att leva. Det är deras val. Däremot om någon som mår dåligt blir motiverad att testa en annan väg så blir ingen gladare än jag. Om man känner att man mår bra så finns det ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept. Däremot tycker jag att det är konstigt att så många accepterar att må halvbra fysiskt. Jag tänker inte på de som är kroniskt sjuka utan där man känner att det är något som inte är bra och så hittas inga fel. Att man då inte är villig att leka lite detektiv och testa olika saker som kan förbättra ens hälsa. Det har jag svårt att förstå. Men kanske att jag varit likadan om jag inte vetat om det som jag nu vet kring hälsa och hur mycket man kan göra själv.
