Idag har jag burit med mig en fråga, egentligen ingen ny fråga men en viktig sådan som kommer över mig ibland. Jag ställde frågan till ChatGPT:
Om det nu finns en Gud. Varför låter han så många ha det så svårt?
Svaret jag fick var väldigt intressant. En del nytt och en del annat som jag nosat på genom åren. Ett av styckena tänkte jag reflektera lite mer kring. Hoppas att du vill läsa.
Fri vilja och konsekvenser
Vissa menar att Gud har gett människor fri vilja, vilket innebär att vi kan orsaka lidande för oss själva och andra. Men det innebär också att världen blir oförutsägbar, och vissa drabbas hårdare än andra – inte för att de ”förtjänar” det, utan som en följd av hur världen fungerar.
2. En trasig värld
I vissa religiösa traditioner ses världen som ”fallen” – skadad, ofullständig, eller skild från Guds fullkomliga vilja. Det innebär att orättvisor och lidande finns, inte för att Gud vill det, utan för att världen inte är som den borde vara. Gud lider med oss, snarare än orsakar lidandet.
3. Utveckling och prövning
En annan syn är att lidande ibland kan leda till växt, insikt eller medkänsla – att vissa människor, trots sina svårigheter, utvecklar djupare förståelse eller styrka. Men det är en farlig tanke att använda för att ”förklara bort” lidande – särskilt när det handlar om orättvisor, trauma eller systematiskt utanförskap.
4. Orättvis fördelning – och vårt ansvar
En mer jordnära tolkning är att Gud inte styr varje detalj i våra liv, utan istället lagt ansvaret på oss att skapa rättvisa, hjälpa varandra och bygga samhällen där färre faller igenom. Då är frågan inte bara varför Gud tillåter lidande – utan varför människor gör det.
Det sista stycket tänkte jag reflektera lite mera kring. Frågan ”hur kan det få vara så här? Jag tänker på de där människorna jag mött som alltid kämpar. Som aldrig riktigt får fotfäste. De som gång på gång missar jobbet, hamnar i trasiga relationer, känner sig osedda, otillräckliga. Det gör ont att se. Och ännu mer att inte förstå varför.
Om Gud nu finns – varför hjälper han inte till? Varför lägger han inte sin hand över just dem, just där? Men när jag funderade på det här så fick jag en annan tanke. En som inte riktigt förklarar lidandet, men som kanske förskjuter perspektivet lite. Det är kanske inte meningen att Gud ska detaljstyra allt som händer? Det är kanske vi människor som fått förtroendet att ta hand om varandra?
Det är så lätt att tänka att det är Gud som tillåter allt ont som sker. Men ibland undrar jag om det inte är mer träffande att fråga: Varför tillåter vi det? Varför accepterar vi samhällen där vissa alltid faller igenom? Varför går vi förbi utan att fråga hur någon egentligen mår? Varför är det så svårt att bry sig – på riktigt?
Det här är inte en anklagelse. Det är bara en stilla tanke. Kanske är det vi som ska vara svaret på de där bönerna som ropas ut i ensamhet och med känslan av ”finns Gud?” ”Hör han mig ens”? Inte som hjältar eller frälsare, men som människor som vågar se varandra. Vara varandras hjälp.
Jag har inte kommit mig för att kommentera, men OJ så mycket klokhet du fått ta del av! 😊
För mig är det helt självklart att Gud existerar. Att allt skulle ha uppstått som en slump av ngn slags kraft, typ Big Bang teorin verkar ju vara rena rama science fiction. Jag tänker på hur allt hänger ihop: celler, DNA, djuren, naturen osv, osv. Det är liksom för genomtänkt för att bara uppstå.
Människan gavs fri vilja… hur förvaltar vi den? Vad gör VI för våran nästa? Skulle inte kunna påstå att Jesus skapade orättvisan, Han hjälpte ju alla fattiga, barnen, kvinnor och utsatta när han gick här på jorden. Han var ju en rebell och kom med ett nytt budskap: älska din nästa som dig själv. Inte bara en romantisk kärlek, utan en kärlek som gör att vi hjälper varandra. Alla mindre bemedlade eller folk som på annat sätt har det svårt. Du, som jobbar inom medicin tex, är ju redan på rätt ställe, om man säger så.
Att Gud skulle stå där med en pekpinne och döma än den ena, än den andras tycker jag är helt absurt. Låter som en ngt föråldrad bild på Gud, som vill vårt bästa, men som inte tar våra lidanden ifrån oss. Något måste vi väl göra själva och det handlar väl just om att hjälpa våra medmänniskor. Världsfred kommer aldrig att uppnås. Människan är för självisk för detta. Däremot finns ngt bättre på andra sidan och det är ngt som vi, som kristna, får se fram emot. 😊
Jag tänker ibland att kanske var det genom en ”Big bang” som jorden skapades av Gud? Jag håller helt med. Naturen är alldeles för fantastisk för att ha kommit från ingenting. Det där med fri vilja ja. Den förvaltas verkligen inte som den borde.
Världsfred är en utopi och jag tror tyvärr att det vi ser nu bara är början.
Hanna, dina funderingar och ChatGPT:s svar – särskilt punkt 4 – stämmer alldeles väldigt bra med följande konversation:
Kurt: ”Ibland skulle jag vilja fråga Gud varför han inte gör något åt ondskan?”
Anna: ”Varför frågar du honom inte om det då?”
Kurt: ”Jag är rädd för att han skall fråga mig samma sak.”
–
Det finns två små ord i Första Tessalonikerbrevet 5:21, som har en enorm betydelse. Nämligen ”pröva allt”, I den grekiska grundtexten har orden en mycket vidare innebörd än den vi läser in i den svenska översättningen.
Lägger man ut texten – men fortfarande i överensstämmelse med den grekiska grundtexten – kan man omformulera ”pröva allt” till: Utforska och testa genom att se till delar av en helhet och därigenom bilda dig en uppfattning om helheten.
https://funderingar.nu/omblogg/#prova
Bibeln må vara Guds ord, men jag tror att kyrkorna många gånger tolkar den för snävt och ser den som att enbart gälla innanför kyrkväggarna. Men i så fall hade Jesus inte hyvlat av alla sina åhörare när det kommer till att läsa av tidsandan/tolka tidens tecken: ”Ni hycklare, jordens och himlens utseende förstår ni att tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden?” (Lukas 12:56)
Observera att det var enbart när det gäller detta – som vi tycker – stora och svårgripbara ämne som Jesus kallar samtliga sina åhörare för hycklare. Vid alla andra tillfällen vänder han sig till ”… er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare…”.
https://funderingar.nu/2022/05/13/ar-jesus-trevlig/#ledarna
En rimlig slutsats är att Bibeln stöder din och ChatGPT:s funderingar. Att Jesus skäller ut (Kan han göra sådant? Tja, bedöm själv!) samtliga sina åhörare när det gäller oviljan att förstå tidsandan, innebär rimligen att Gud räknar med att varje enskild människa har förmågan att läsa av, och förstå tidens tecken. Om vi vill!
Har våra världsledare samma förtroende för oss? Har vi det ens själva?
Tack för mycket intressant och tänkvärd kommentar. Du gav mig lite att fundera på. Din fiktiva dialog i början är väldigt intressant. Så kan man känna kring många saker. Att inte våga fråga för att ansvaret läggs över på en själv på ett eller annat sätt.
Intressant! Jag tror också på människors kraft tillsammans. Istället skyller vi på varandra istället för att lyssna. Tror att det är svårt att lyssna. Att vi måste träna de nya generationerna att göra det. Lyssna på riktigt.
Det är lätt att skylla från sig och lägga ansvaret på andra. På det sättet behöver man inte ta ansvar och lära sig något.
Gomorron Hanna!
Jag tror det stora problemet är att vi människor tolkar ”Gud” från en mänskligt vinkel, och ser det som någon allsmäktig varelse som sitter och pekar med fingret, både ur bra och dåligt perspektiv.
För mig som är uppvuxen i ett religiöst samfund och dessvärre inte har bara positiva erfarenheter så är Gud något som har en
väldigt komplex betydelse, är väldigt fördömande och selektiv, och tänker som en människa…
Mycket elände har ju skapats av oss människor fast i Guds nam, vilket är väldigt sorgligt och absolut inte h*ns tanke som jag ser det…
Personligen tänker jag att Gud är mer en kraft som omger oss, ett begrepp för något mer som vi inte riktigt är kababla att förstå, och livet är en lärdom som för oss vidare till nästa kapitel, och alla har vi våra egna ”strider” och erfarenheter i olika stadier 🙂
Ha en fin dag! Kram
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver – hur lätt det är att projicera mänskliga egenskaper på något som egentligen kanske ligger helt bortom vår förståelse. Att växa upp i ett religiöst sammanhang kan sätta djupa spår, både goda och smärtsamma, och jag hör hur dina erfarenheter har färgat din syn på vad ”Gud” innebär. Det är starkt att du ändå har kunnat skapa en egen relation till begreppet, en som känns friare och mer öppen.
Jag tycker det är fint hur du beskriver Gud som en kraft – något som genomsyrar livet snarare än styr det med pekpinnar. Det är en tanke jag också ofta återkommer till: att vi är här för att växa, lära och mötas, och att ingen sitter och dömer oss utifrån en regelbok. Våra ”strider”, som du så klokt skriver, är ofta det som för oss djupare in i förståelsen av oss själva – och kanske också av det större sammanhang vi ingår i.
Har en känsla av att det är betydligt ”lättare” att låta bli att tro att det finns en Gud. Alternativt att han fanns/finns och satte människan dit som förvaltare av hans ”arv”.
Kan inte tycka att människan har gjort ett bra jobb, inte någonsin.
Ibland tycker jag rentav att människan är det dummaste väsen som finns som inte ha gjort nåt vettigt under tusentals år och kommer inte göra nåt heller. Tänker på alla krig, de flesta uppstår på grund av religiösa motsättningar; på alla naturkatastrofer som uppstår när man skövlar träd, på klimatförändringar, med mera, med mera.
Tror också att det är lättare att tro att det inte finns en Gud än tvärtom. Ja vi är nog inte så smarta alla gånger…. Ställer till det både för oss själva och för varandra.