En alldeles vanlig torsdag har nu flutit förbi. Tänk att man styr och förbereder så mycket, pyssel, mat, pynt, godis under december månad och så vips är julhelgen slut. När jag var barn kände jag alltid en stor tomhet på julaftonskvällen, när dagen tagit slut. På morgonen kändes det så långt till Kalle Anka och paketöppning. Jag var absolut inte besviken på dagen eller klapparna. Det är som när man läser en bra bok och den tar slut. Man vill veta mer och det känns tomt.
När farmor fortfarande var pigg och orkade gå i affärer (men inte så pigg att hon orkade åka till oss) skickade hon alltid upp sverigelådor till oss fulla med julklappar. En låda Aladdin var alltid med, utan undantag, vita skjortor till pappa och stickad kofta till mamma som hon stickat själv.
När jag var barn fick vi alltid klapparna efter Kalle Anka. Våra barn däremot får julklapparna redan på morgonen. Jultomten kommer runt halv tio. Därefter blir det jullunch, godis och Kalle Anka. Det är så roligt att skapa egna traditioner med barnen.
