Jag fick en kommentar på mitt inlägg ”träna tillsammans men ändå olika” som jag tänkte att jag skulle bemöta i ett inlägg istället. Du lämnade ingen mailadress så jag hoppas att du kommer tillbaka för att läsa mitt svar.
”Roligt att träningen funkade bra, undrar ändå vad vitsen är att inte äta mat på 2 dagar. Verkar inte sunt när man tränar?? Jag skulle aldrig komma på tanken men alla är vi olika 🙂 Mvh Therese”
En första fråga jag vill ställa är om du läst mina tidigare inlägg? I tidigare inlägg framkommer det klart att jag just nu gör en 9-dagars kickstart som börjar med fasta (i princip, frukt och grönsaker äter jag mycket av). Idag är jag på dag tre av nio och mår som en prinsessa. Jag känner mig pigg, alert och klar i huvudet. Trots minusintaget. Det är andra gången jag gör den här kickstarten och jag vet att jag mår bra av den.
Den här kickstarten ska ses som just en kickstart och inte som ett sätt att leva. Kickstarten är för mig ett effektivt sätt att bli av med sötsuget och börja om. När jag är inne i mina dåliga perioder behöver jag göra något drastiskt för att vända trenden. Och nej, gilla läget och bara acceptera att det är som det är, är inget alternativ för mig. Jag är en allt eller inget-person så när jag väl faller, faller jag rejält och det om något är osunt. Att äta godis flera gånger i veckan och andra sötsaker/onyttigheter är bra mycket är osundare än att jag väljer att under två dagar inte äta lagad mat och trots det röra på mig. Jag får fortfarande i mig bra näring.
Jag ser nu när jag läser mitt inlägg igen att det låter som att jag tränat väldigt hårt men så var inte fallet. Inlägget var snarare en reflektion över hur mycket jag faktiskt klarar av och vilken kapacitet det finns i kroppen. Jag tränar ofta före frukost, tuffa intervallpass och jag springer som bäst när magen är i princip tom. Att cykla två mil lugnt är inte träning för mig, dessutom med flera timmars vila emellan. Pilatespasset var på nivå ett, alltså väldigt basic och inte särskilt ansträngande.
