Jag jobbar som specialistundersköterska på ett sjukhem här i stan. Jag har jobbat där i elva år nu och trivs fortfarande väldigt bra. För fyra år sedan läste jag klart en två-årsutbildning till specialistundersköterska inom palliativ vård.
Tidigare i höstas slösurfade jag och så dök det upp en annons om specialistundersköterska inom psykisk ohälsa i mitt flöde. Tror det var på Facebook som annonsen dök upp. Iallafall så fick jag ett infall och sökte utbildningen. Med min erfarenhet av vårdyrket och de utbildningar som jag har tvivlade jag aldrig på att jag skulle komma in.
Och mycket riktigt, i förra veckan fick jag antagningsbeskedet och efter lite funderande bestämde jag mig för att tacka ja. Så i början på nästa år sätter jag mig i skolbänken igen. Jag skulle vilja använda den här kompetensen på något sätt ihop med pilates. Exakt hur den kombon ska se ut vet jag inte än men jag har tid att tänka på den saken.
Dessa kurser kommer ingå och det ska bli så spännande att få lära mig mer om ett område jag inte kan så mycket om. Jag ser fram mot det samtidigt som jag är väldigt nervös.
