Idag slår jag ihop dag sex och sju i Madeleines bloggutmaning. Jag börjar med gårdagens ämne.
Det bästa med mina föräldrar är att:
När jag var 19 år blev jag gravid med Samuel. Jag hade inga bra förutsättningar, jag bodde hemma, jag hade inget jobb och förhållandet med Samuels biologiska pappa höll på att ta slut. Det tog flera veckor in i graviditeten innan jag vågade berätta för mina föräldrar. Jag var helt säker på att de skulle slänga ut mig och aldrig vilja prata med mig mer. När de väl fick reda på graviditeten så reagerade de med chock, sorg och besvikelse och grät i tre dagar. Men, när de var klara med det ställde de upp till 100% och ville verkligen vara morföräldrar även om de inte tänkt sig att det skulle gå till på det sättet. Mina föräldrar ställer alltid upp. De kanske inte säger det jag vill höra men någonstans vet jag att de ändå har rätt. Min mamma och pappa är bäst!
Därför ogillar jag:
Jag tycker generellt inte illa om människor. Det ska mycket till för att jag ska göra det. Men något som jag verkligen ogillar är de här personerna som folk tycker är duktiga men som har har ett bemötande där de tror att de är mer förmer än andra. Näsan i vädret-människor slipper jag helst möta men det går inte att undvika överrallt. En person som är duktig på sitt jobb är trevlig och professionell mot alla oavsett ens personliga åsikt.
