Idag åkte jag iväg till Linköpings Arena för att döma fotboll. Det var en träningscup och jag skulle döma de första två matcherna. Femtonåriga pojkar spelade och det var så roligt att få vara ute på plan och bara synas vid behov. En duktig domare syns inte brukar man säga. Nu är jag kanske lite skrytig men jag fick mycket beröm av samtliga lagledare så det var extra roligt att få cred. Jag hade ju själv känslan av att det gick riktigt bra. Tog de situationer som fanns att blåsa för och släppte resten med bra kommunikation. Det köpte spelarna vilket gjorde det så roligt. En annan grej som var rolig är att kroppen verkligen stämde. Sen kan jag ha tagit hjälp av en av mina snuttefiltar (mer om det i ett annat inlägg) men förra gången jag gjorde det så var det tungt ändå. Den känslan hade jag inte idag. Jag håller tummar och tår att kroppen börjar vänja sig vid det nya på riktigt. Det känns lovande i allafall. Så jag åker till jobbet om en stund med en riktigt härlig känsla i kroppen!
