Idag åkte jag, Rickard, Marcus och Bea till Österbymo för att springa Jätten Bulelöpet. Jag hade ganska mycket problem med det mentala tänket idag, var ärligt talat ganska opepp. Särskilt med tanke på vädret…..
Härlig dimma hade vi på vägen dit och duggregnet hängde i luften.
Jag och Marcus gick en runda i väntan på vår start. Kände ännu mer hur opepp jag var och hur lite mina ben ville springa….. Men det är bara att köra tänkte jag och försökte peppa mig lite.
I år var inte barnen med och gissa att jag blev rädd när starten för barnklassen gick. Eftersom det var 50-årsjubileum så sköt de med kanon när starten skulle gå. Jag blev livrädd men gillar verkligen att jag lyckades fånga rökmolnet på bild.
Lika rädd blev jag när vår start gick. Jag tror aldrig att jag fått slita så mycket när jag springer. Idag var det en enda lång kamp att över huvudet taget komma framåt. Det var kallt och vidrigt att springa. Mjölksyran sprutade och i 1km backen vid tre kilometer var jag tvungen att gå. Tänkte att det går snabbare att gå än att jogga långsamt. Därefter var det bara nerför kvar och där kunde jag rulla. På målrakan spurtade jag om en gammal man och försökte även komma om en ung kille. Det syntes dock tydligt att han inte tänkte låta sig bli slagen av en tjej.
Åh låter som du hade en rejäl kamp där, men vet du jag tycker du gjorde det riktigt bra som kämpade på. Speciellt utifrån att du faktiskt varit skadad ett tag också. Det där med skotten, har du alltid känt rädsla för sådant eller var det något nytt? Verkligen häftigt med rökmolnet du fixade och sen ganska coolt med kanon måste jag ändå säga :D.
Underbart med lopp. Å var så länge sedan jag sprang lopp. Det har liksom alltid kommit graviditeter emellan, givetvis har jag fortsatt löpa men målet har liksom bara varit att vara för sig själv och springa i skogen. Härligt jobbat iallafall 😊