De senaste pilatespassen jag kört har jag känt mig som bilden ovan. Stel i axlar, baksida lår, noll rörlighet i ryggen och som pricken över i:t att känna att jag inte kan andas. Jag spänner mig och det är säkert därför med som det känns som att jag inte kan andas. Det har känts i precis varenda muskel i kroppen att det var länge sedan som jag tränade pilates regelbundet. Något pass här och där gills liksom inte. Nu blev det ju en del pilates förra veckan och när det här inlägget publicerats har det blivit fyra. (Inlägget är tidsinställt.) Så jag är definitivt på gång.
Inser ju nu när jag ser bilden från i fredags kväll att det faktiskt hänt lite på fyra år.
Jag vet att om jag bara fortsätter och inte ger upp så kommer det bli bättre. Jag måste bara ge mig själv lite tid och framförallt prioritera i vardagen. Pilates måste vara prioriterat. Kan inte fuska.
Bilden överst i inlägget är fyra år gammal . Det jag inte kan sluta fundera över är varför jag inte sitter mer bredbent. Jag behöver ju inte göra det svårare för mig själv….
