Jag hade egentligen tänkt att bloggen skulle vara coronafri men jag måste ändå lyfta ett par tankar som jag ändå tänkt och vill få ur mig någonstans.
- Att lyftas fram som hjälte
Det finns en sak som stör mig. Hyllningskören till oss som jobbar inom vården går just nu varm. Hur uppskattningen haglar över alla som inte kan stanna hemma och sätta sig i karantän utan måste gå till jobbet ändå. För utan oss stannar vården. Ska det till en kris för att människor ska förstå det viktiga jobb som vården faktiskt är. När allt återgår till vardag, kommer folk fortsätta ta oss för givet?
Jag tänkte på att det jobb jag gör nu är samma som innan ”coronakrisen”. Utan mig och mina kollegor får inte de boende den hjälp de behöver. Många blir totalt hjälplösa. Varför ska vi bara få den uppskattningen nu och inte annars också. Hur länge kommer hyllningskören vara? Kommer den uppskattningen leda till att vi får de löner som vi faktiskt är värda. Eller är det för döva öron röster höjs? Hörde att en it-konsult har en ingångslön på 42000. Var är det rimliga i det? Men det är klart, datorer är ju helt klart viktigare än människor. (OBS, ironi)
- Att stänga ner allt….
Är att skjuta på problemet. Tänk bara på alla barn som blir sjuka efter ett långt sommarlov och de återigen träffas. Men jag hoppas på att de gjort en ordentlig riskanalys på effekterna både på kort och lång sikt.
