Den här tiden på året känner jag mig alltid så vemodig. Jag älskar verkligen hösten men i den där brytpunkten mellan sensommar och höst känner jag alltid saknad och nästan lite sorgsen. För varje dag blir det mörkare och solnedgången kommer tidigare och tidigare. Men när hösten väl är här, då är det okej igen. Då uppskattar jag den friska luften och jag uppskattar alla färger.
Jag gick ut i trädgården för att mota bort känslan av höst. Gick först till min stjärnöga. Där var känslan av höst total. Men jag nöp bort de vissna blommorna och så hoppas jag på att den vill blomma ett tag till. Suddig bild blev det visst med men äsch, strunt samma.
Min rudbeckia blommar mer nu än vad den gjorde i somras.
Hittade inte en endaste liten humla i oreganon.
Däremot fångade jag en humla i luften. Ser du den?
Mina paletter trivs fortfarande!
Så kom jag in igen och paletterna på fönsterbrädan har inte heller kommit på att det börjar bli kallare. De lär nog vara fina ett bra tag till.
Smart att gå ut i trädgården när du kände dig vemodig, brukar alltid pigga upp mig i alla fall.
Kan verkligen känna igen mig i det här, fy vad tunga vissa dagar blir såhär års. Men då får jag göra så gott jag kan och se fram emot att man faktiskt får vara med och uppleva ännu en höst 🙂 Tvinga fram lite positivitet helt enkelt.
Förstår vemoden du känner, det vackra och färgsprakande försvinner och kvar blir beiget, brunt, gult och grått. Intetsägande och tråkigt. Man på något sätt måste man ju även ha denna tiden för att vi ska kunna få en vacker tid igen. Men det är jobbigt ändå.
Jag gillar hösten men däremot inte den långa vintern som vi har framför oss. Bilderna blev riktigt fina tycker jag. Kramis <3
Hösten är en härlig årstid. Så vackra dina palettblad är. Kram
Känner ungefär samma. Det är alldeles för tidigt för höst nu, känner mig snuvad på det sista av sommaren.