Nej, nu har jag ingen lust med det här längre, 25 dagar kvar och det känns som en hel evighet samtidigt som jag vet att tiden kommer springa, den har ju gjort det hittils. Ikväll längtar jag extra mycket eftersom att jag hela tiden känner små buffar, den hickar och sträcker på sig. Längtan blir större när jag blir påmind. Ibland är man så inne i saker att man kommer på när man gör något man egentligen inte kan av bara farten att ”just det, jag är gravid, den här rörelsen går ju inte”.
En glad dag i början på mars. Tredje för att vara exakt.
