Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.
Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
JAG: Det där med att bli andfådd stämmer verkligen, jag kan knappt klä på mig längre utan att andas som att jag är mitt uppe i ett ansträngande motionspass. Jag har tappat all kondition känns det som. Det är tur att jag har en personlig tränare i huset. Han har lovat mig att jag kommer vara i form igen fortare än kvickt. (Givetvis har det även med min motivation att göra också). Det börjar kännas tungt och nu jobbar jag bara två pass till och sen är jag ledig. Viktuppgången står stilla på 10 kilo. Jag har inte gått upp ett gram på några veckor nu. Det börjar bekymra mig lite eftersom att jag har så svårt med maten. Ska till barnmorskan på måndag och då ska jag prata med henne om det.
