Det var verkligen med blandade känslor jag gick till jobbet imorse. Det kändes riktigt bra att vara tillbaka, ringrostig dock. Hela tiden saknade jag barnen och det första Ida ville göra när jag kom hem, det var att amma. Lillfian då, tror hon saknat mig och undrade var jag höll hus.
Eftermiddagen spenderades på konstgräset springandes ”idioten”. Har ni kört den nån gång? Springa till en punkt och tillbaka och springa till nästa punkt och tillbaka, ni fattar va. Hur jobbigt som helst men riktigt bra för att få upp farten.
Imorgon jobbar jag kväll och vid elva ska vi åka och kika på huset. Jag är rädd för att bli kär i insidan om vi sen inte får huset. Uteplatsen är verkligen inte rättvisande, den går ända fram till husgaveln på högra sidan och runt på baksidan. Åh, jag vill, jag vill.
