Att gå igenom gamla saker lämnar en sorgsen känsla i kroppen. Vänner jag minns, vänner som jag inte längre kan placera och allt roligt jag gjort som jag inte ens kommer ihåg. Vilken liten del av livet vi egentligen minns…. Jag har hittat gamla brev från en barndomsvän, vi brevväxlade ett tag efter sen jag flyttat till Linköping men tappade sen kontakten.
Jag hittade även mina gamla dagböcker där jag bland annat upptäckte att jag faktiskt har väldigt mycket från graviditeten med Samuel nertecknat. Jag hade glömt bort att jag skrev dagbok då, jag hade även glömt hur illa mitt förhållande med Samuels biologiska pappa var och att vi separerade var det bästa som kunde hända då. Nu är vi vänner, ska jag lägga till.
Bröllopsbilderna är inte hittade och vi har gått igenom varenda låda i källaren. Nu står vårt hopp till att den finns i någon låda häruppe.