Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om kvällens möte. Det var en del saker som gjorde att det blev fel start, tex soundcheck fem minuter innan mötet och att jag var så nervös. Obefintliga ljudtekniker gjorde att ljudet var ojämt och att vissa hördes mer än andra. Men det känns gött att vi lyckades beröra med musiken även om allt inte var klockrent. Det kändes att det gav även något till mig fastän jag själv medverkade i mötet. Jag är sån att jag vill bli berörd, teologi kan jag läsa själv i böcker så jag har ganska höga krav och det leder också till att jag ofta går ifrån besviken, att jag inte fått ut det jag velat. Så länge det man säger/sjunger kommer från hjärtat har det kraften att beröra och det är viktigast. Att det ger något till en annan människa som lyfter upp henne/honom att se saker ljusare.
Bilderna har min bror tagit och är från i väras när vi sjöng på påskgudstjänsten. 