Innan start.
Jag säger bara ett ord: wow!! Vilken publikfest, vilken glädje. Det här var helt klart det roligaste loppet jag sprungit. Det var mycket folk runt banan som peppade på och spelade musik och många barn som ville ta i hand när vi sprang förbi.
Ett gäng hade klätt ut sig till minionerna, kul idé tyckte jag och Ida blev helt till sig i trasorna efter loppet när hon fick se dem.
Vid start var jag i min bubbla och fokuserade. Jag stod ganska långt bak så det tog en stund innan jag kunde börja springa men då kändes det riktigt lätt och ledigt så jag körde på. Skön känsla det där att plocka löpare efter löpare som dessutom inte kommer ikapp mig. Det var en flack och lättsprungen bana, och det var otroligt vackert nere vid hamnen. Jag ville stanna och fota lite men eftersom att det kändes så bra ville jag inte förstöra rytmen så jag jobbade på, småpratade lite med en annan löpare. Kul det där, det har jag aldrig gjort förut. Första fem gick på 26,30 och när jag vid sju kilometer hade 37,43 på klockan visste jag att jag skulle nå mitt tidsmål med goda marginaler. Det var peppande trots att jag var helt slut och i princip gick på vilja.
Slutspurten. Det var en liten tjej som kom upp jämsides med mig och jag tänkte att jag inte vill bli slagen av en tjej,någon där på upploppet så jag drog på i ett mördande tempo, alla löparna som ni ser bakom mig tog jag på upploppet.
Jag ser lite speedad ut men det bjuder jag på. Vid vätskekontrollerna tog jag ett par klunkar vatten, resten hällde jag över mig. Svalkande i värmen.
Det här är helt klart det roligaste loppet jag sprungit och vi planerar redan för att åka ner och springa samma lopp nästa år. Det var en riktig folkfest!
Bra gjort! Det är kul med lopp!
Bra jobbat!
Grattis, bra jobbat, det strålar om dig!
Jag anmäler mig också gärna till Victorialoppet nästa år. 🙂