Det är intressant att tänka tillbaka på hur jag tänkte förut. Förra hösten till exempel skulle jag absolut inte jobba med Forever och det jag ville fokusera på var att klara av matte 2 så jag kunde komma in på sjuksköterskeprogrammet. Att få vara sjuksköterska var viktigt för mig. Jag kunde liksom inte tänka mig att inte jobba inom vården där palliativ vård var ett stort fokus.
Nu så här ett år senare är fokuset ett helt annat. Träning och hälsa har blivit ett ännu större intresse. Tänk att den där tjejen som nästan aldrig var med på gymnastiken i skolan kan ändra sig så radikalt. Från att hitta alla anledningar till att inte träna till att inte vilja göra något annat än just det.
En vilja att inspirera andra kändes ännu längre bort. Nu gör jag det utan att ens tänka på att jag gör det, genom bloggen, genom instagram och genom att prata om det jag brinner för. Jag vet inte hur ni tänker, men jag tycker iallafall att det är en häftig känsla.
Jag läste igenom mitt septemberarkiv från förra året och när jag läser det jag skrev då känner jag hur mycket bättre jag mår, hur mycket som fallit på plats och framförallt hur mycket snällare jag är mot mig själv. Jag har tidigare varit min egen värsta fiende och visst kan jag falla tillbaka ibland men inte alls på samma nivå som för bara ett år sedan.
Det är spännande att tänka på, var kommer jag vara om ett år? Var vill jag vara och hur mycket annorlunda kommer jag vara som person?
Var vill du vara om ett år? Vad brinner du för?
