Jag är så glad för ikväll sprang jag löptest med godkänt resultat. Varje år våndas jag för det här testet och den här gången var det inget undantag. Hela dagen har jag haft myror i brallan för jag ville bara få det gjort. Vinteruppehållet gick som vanligt fort och jag har nojat över om jag tränat tillräckligt. Rickard däremot har varit lugn eftersom att träning är långsiktigt. Det som jag gjorde i somras till exempel börjar ge resultat nu.
Som alltid så börjar testet med att springa 40 meter 6 gånger. Det här var ett omtest (jag var sjuk på första tillfället) så därför var vi en liten grupp och då blir det inte särskilt lång vila mellan varje sprint. Jag blev så glad efter första intervallen då det visade sig att jag har blivit snabbare. Full av självförtroende sprang jag de sista fem och efter sisådär tio minuter var det dags för de långa sträckorna. Springa 75 meter på 17 sekunder och vila 25 meter på 22 sekunder. Det upprepas 44 gånger. Fyrtio intervaller är godkänt.
När vi var nästan klara fick jag en extrem illamåendeattack och kände att det här går inte. Jag klev av, men så kom Rickard och peppade på så jag joggade ikapp grabbarna och kom fram till startlinjen i tid för nästa intervall, med en varning som resultat. Jag bet ihop och sprang de sista intervallerna och nu är jag så nöjd! Jag grejade det och nästa år ska jag inte hålla på och noja. Det sitter i huvudet! Nöjd tjej!
