En bild från april 2015
Jag fortsätter med inlägg från min önskefredag och Michelle ville att jag skulle skriva mer om vad jag gör med mina vänner. Lite bilder och så där. Grejen är den att jag är ganska ensam. Jag har Sofia och M. Sen såklart ett gäng kollegor på mitt jobb. Fina P får inte glömmas men jag har inte träffat henne på ett tag. Tänkt mycket på henne den här senaste veckan och jag saknar henne. Jo, förresten. Lyckan var stor när jag stötte på henne en sväng på jobbet. Hon har nu bytt arbetsplats och jag önskar henne all lycka men hade såklart helst haft kvar henne på mitt jobb.
Åter till sak. Jag har alltid varit ganska ensam, vet inte om jag skrivit det i bloggen förut. Jag är den här personen som har lätt att få andra att skratta och få andra att bli glada när de är med mig. Men, jag har svårt att hitta riktiga vänner. När jag fyllde 30 bjöd jag 20 personer och två kom. När jag fyllde 35 kunde heller ingen komma förutom en kollega, min bror och så Rickards föräldrar. Fast då var det inte att folk inte vile utan att de inte kunde av olika anledningar. Jag får ofta känslan av att de jag har i min närhet upplever jag som viktiga för mig men jag är inte lika viktig för dom. Nu kanske jag är helt ute och cyklar men det är den känslan jag har.
Så, därför är det sällan bilder på vad jag gör med vänner. Har liksom inte så många att göra saker med. Sofia och jag ses i den mån vi kan. Hon jobbar heltid och jag har mina matcher utöver mitt jobb så luckorna är inte många. Det blir mest att vi ses för lunchpromenader. Nu har jag inte ens kunnat vara med på spinningpassen på flera veckor då det bara krockar hela tiden. Usch, vilket deppigt inlägg men så här är det.
