Jag har inte sett ett enda vårtecken men i fredags så var jag till affären och handlade till den dagens middag: kålpudding. Det är nog godaste husmanskosten tror jag. När jag kom hem fick jag ett infall att jag måste klippa bort de gamla stänglarna på mina pionbuskar. Och vad ser jag då? Jo, nya skott! Jag blev så lycklig när jag fick se de små vårtecknena. Såg även att min kaprifol fått små blad. Livet återvänder, tänkte på det att just nu är allt så gult och brunt att det inte känns som att livet kommer komma tillbaka. Det vet jag ju såklart att det gör och det var så underbart att få se de små tecknena. Det bästa är fortfarande framför oss och den tanken njuter jag av! Hur det långsamt blir ljusare på kvällarna och dagarna blir längre. Underbart!
