Perspektiv

Så tittar jag på House och tänkte skriva några rader här. Jag har cyklat både till och från jobbet och ikväll ska vi springa lite. Igår skrev jag om mitt mående som inte alls har varit på topp. Över huvudet taget… Jag har haft ont och känt mig låg. (Du kan läsa mer HÄR om du vill.) Men så ibland händer det saker som gör att jag får perspektiv på mina egna tankar, känslor och mående. Man är alltid sig själv närmast men just nu känns mitt som en droppe i havet. Vad gnäller jag om liksom. Jag har min familj, mitt jobb och jag är frisk. Mina problem känns så futtiga. Ibland behöver man få nya perspektiv på sin egen tillvaro. Samtidigt är det inte lätt. Man är sig själv närmast och det kommer alltid finnas de som har det värre än en själv. Ska man aldrig få må dåligt då och gräma sig över saker som händer? Jag har inga svar såklart utan delar bara med mig av mina tankar så här på tisdagen.