Jag har länge tänkt på en sak som jag funderat på om jag ska dela här på bloggen eller inte. Anledningen till att jag tvekat är för min princip att inte prata vikt här på bloggen. Det här inlägget ska dock inte handla om bantning utan mina tankar kring kroppen när jag tränar pilates. Hur jag inte ser ut som pilatesinstruktörer gör. På sociala medier har jag sett kanske 2-3 instruktörer som inte har smala dansarkroppar, det finns säkert fler men de kontona har inte +10000 följare och drar inte till sig besökare på samma sätt. Kanske att de tänker samma sak som jag, att det inte ser tillräckligt fint ut. Att de, precis som jag jämför mig med instruktörer som rör sig med ett flyt och precision som jag inte kan än. Jag vet ju att dessa tjejer har tränat pilates i minst tio år. Det ska vara skillnad! Precis som att den som är van löpare springer en femma lättare än en som aldrig springer. Jag vet det. Men hjärnan och hur jag resonerar och tänker är inte alltid helt logiskt. Ofta får känslorna styra mer än förnuftet. Ibland känner jag mig bara otillräcklig, jag kan filma klipp som jag sen inte alls vill lägga ut just för att jag inte tycker det ser tillräckligt bra ut.
Jag vet inte om det verkligen är utseendet som är ”problemet” eller hur kvinnorna som jag jämför mig med rör sig helt fantastiskt. Med en grace och ett flyt som jag fortfarande efter fem års regelbunden pilatesträning inte ens är i närheten av. Och att jag därför inte vågar lägga ut klippen som inte är perfekta. Vi är alla en workingprocess och har alla rätt att synas. Man behöver inte en perfekt kropp för att kunna träna pilates eller lära andra att röra sig. Eller lägga ut klipp där man jobbar med sina svagheter. Allt jag vill är att inspirera och peppa!
