Du vet den där känslan av att vilja göra mer och så går det inte som man tänkt sig? Av orsaker som är utanför ens egen kontroll. Den känslan är inte särskilt go….. Men det blev bra till sist ändå.
Idag har jag varit på ett möte kring saker och ting som kändes bra så här efteråt. Lite ångest innan men det blev hur bra som helst. Så det känns okej med det. Jag har även fått ett spännande samtal kring IVA-jobbet jag sökte. I nästa vecka ska jag få komma på intervju. Hade nästan gett upp om att få komma så jag blev verkligen jätteglad!
Ikväll läste jag nog det värsta hittills: Att inte vilja vaccinera sig är samma sak som att vara självmordsbenägen. Mycket har jag hört men det tar nog priset. Förutom att i USA kan de ovaccinerade se fram emot en mörk och eländig vinter… Jag hittar inte den printscreenen just nu. Önskar att jag hittade på…
Så jag kände verkligen att jag behövde en stund på mattan. Fokusera på annat och låta musklerna jobba. Det känns direkt att jag inte tränat pilates igen på två veckor. Det går snabbt att stelna till och tappa musklerna. Sen valde jag väl i och för sig inte den lättaste klassen. Det var högt tempo och tuffa övningar. Men det kändes bra efteråt. Imorgon ska jag springa ett riktigt tufft pass är tanken. Kanske startar dagen med det. Vi får se. 🙂
Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård.
Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
Visa alla inlägg av Hannas krypin
Upptäck mer från HANNAS KRYPIN
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.