Det finns två vägar upp på Nipfjällets topp. Man kan gå över lillnipen och vidare upp på riktiga toppen men så kan man föllja en led längre ner och sedan upp på toppen. Kan vara lite lurigt att hitta vägen upp men det är skyltat ”molnet” som riktiga toppen heter.
Man kan åka bil ända upp till kalfjället till sommarparkeringen. När vi var där var det smockat med folk. Jag störde mig lite på att jag inte kunde få helt ”folkfria” bilder. Men det är ju bara att gilla läget.
Långt bakom toppen som vägen leder upp på ligger molnet.
Utsikten mot Städjan. Känns konstigt att tänka på att vi var där uppe. Om man vill kan man gå hela vägen upp över Grängesåsvallen, över Städjan, ner på den del av berget du ser i bilden och sedan fortsätta upp till toppen av Nipfjället. En ”nätt” runda på 11 kilometer. Den skulle jag vilja göra någon gång.
Vägen upp på Lillnipen är drygt 1500 meter tur och retur och är betydligt mer lätttillgänglig för barnfamiljer. Känns helt galet att tänka på att vi faktiskt gick upp på Nipfjället 2012. Då var Samuel bara nio år och Alexander var fem. Ida var bebis och satt i sele på Rickards rygg. Suget var stort att gå upp på molnet även i år men Ida hade inte orkat två toppturer på två dagar.
Vi satt på toppen en bra stund och byggde lite med stenarna och njöt av utsikten.
