Ett av våra mål med resan till Dalarna var att återigen besöka Fulufjällets nationalpark och Njupeskär. Det är Sveriges högsta vattenfall väl värt ett besök. Vid ledens startpunkt finns en stor parkering, liten restaurang och ett naturrum med information kring vilka olika leder det finns.
Vill man gå över vattenfallet så är det jaktfalksleden på 5,5 kilometer men den rekommenderas inte för barnen då det uppe på berget är svårframkomligt med stenar och även väldigt brant.
Njupeskärsleden är 3,9 kilometer och är majoriteten av sträckan lättframkomlig. Den sista biten går dock brant uppför, det är stenar och rötter. Minns att vi förra gången vi var här hade med oss barnvagn. Rickard och hans bror som bodde i Idre då bar barnvagnen och då gick det ju bra. Så med lite vilja är den barnvagnsvänlig, dock inte rullstol.
Man får gå nerför en brant trappa sista biten.
Njupeskär ligger i en kanjon, så det är massiva bergsväggar på sidorna. Man bör vara medveten om att det är rasrisk, stora stenar ligger på sidorna om forsen.
Rekommendationen är att inte gå upp på bergsväggarna på grund av rasrisken. Det brydde sig inte folk om. Det var till och med en familj som hade klättrat upp och satt och fikade bland stenarna.
Trots det så ville jag själv gå så nära som möjligt. Det är halkigt och inget stabilt underlag direkt så det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Suddig Hanna med vattendroppar överrallt….
Man kan välja att gå samma väg tillbaka men vi följde hela leden runt. Man får gå förbi gammeltallar, över myr och lummig skog.
Man ser även städjan och nipfjället från vägen. Nipfjället döljs lite bakom tallarna men städjans karakteristiska topp ser man tydligare.
Här kan man ta sig en slurk från fjällvattnet. Man kan dricka vattnet på fjällen så länge det inte är stillastående vatten.
