En dramatisk himmel.
Riktigt så här mörkt och dant var det inte men jag gillar hur kameran bidrar med än mer dramatisk känsla.
Jag har varit feberfri hela dagen vilket känns så skönt men den här efterkänslan i kroppen är inte mysig direkt. Det känns som att jag har tappat bokstavligt talat all kondition. Vilket såklart inte stämmer men ändå. Ikväll har jag röjt undan lite i köket och när jag skriver det här inlägget sitter jag på min favoritplats i köket.
Jag gick ut en sväng i trädgården ikväll, pratade lite med grannarna som också var ute. På behörigt avstånd såklart om någon nu tänkte på det. Helt galet ju att jag känner behovet av att säga det. Iallafall så har jag knappt fotat våren i min trädgård så kände verkligen att det är dags.
När jag ser mina pioner slingra sig upp så tänker jag på aliens som sträcker sig efter något.
I mitt jordgubbsland har en buske/träd vuxit upp i en rot. Vi hade en diskussion häromdagen (jag och Rickard) kring vad det kan vara för sorts buske, eller om det är träd och var roten kommer ifrån. Häftigt iallafall hur det kan ha blivit så här. Tänker att den faktiskt får vara kvar tills vidare. Jag vill se vad det kommer bli av det.
