Jag hade inte tänkt att följa med Rickard idag när han skulle springa löptest med en domare. Men det kändes så jobbigt att ta mig för att springa något här hemma istället så jag följde med ändå. Så slapp jag fundera över vad jag skulle springa och hitta motivation till det. Och så bra det gick. Tidigare i veckan skrev jag om att det sitter i huvudet och det fick jag ännu större kvitto på idag.
Domaren fick springa 40 meter sex gånger först och därefter hängde jag med på de långa sträckorna. Jag låg långt över farten som skulle hållas för att bli godkänd och de fyra sista intervallerna sprang jag på drygt 15 sekunder. Det var jobbigt milt sagt! Men samtidigt har jag fått tillbaka mitt självförtroende med råge. Jag kan springa och mina ben håller. Fokus måste ligga på sprint nu och styrketräning.
