När jag gick i högstadiet och sjöng i kyrkans kör så var det alltid en kompis där som sa att det går att läsa mig som en öppen bok. Jag tänker ofta att det fortfarande stämmer. Kanske inte så mycket längre med kroppsspråk och ansiktsuttryck men däremot att jag ibland säger för mycket det jag tänker. Det handlar inte om att säga dumma saker men när det handlar om saker som jag upplever orättvist och som jag inte förstår anledningen till. Då håller jag inte tyst. Om jag trampar i klaveret på grund av det? Ja, det är något som alltid visar sig förr eller senare. Jag är helt klart den där jobbiga, obekväma och ifrågasättande typen.
Men jag vet inte om det alltid är en nackdel. Är det ens en nackdel? Jag minns en person som jag aldrig visste vad han egentligen tyckte. Om jag tyckte till om en sak så höll han med mig. När sen någon annan tyckte till om samma sak men tyckte tvärtom mot mig då höll han med den personen istället. En riktig ”vända kappan efter vinden-person”. Jag tänker alltid att det är bättre att vara rak än att vara den där personen som man aldrig vet man har. Jag är en stor förespråkare för att det ska vara högt i tak. På samma sätt som man inte behöver säga allt man tänker om man vet med sig att kommentaren säkerligen kommer såra. Ärlig när det behövs helt enkelt.
Jag tror inte heller att det är en nackdel att vara den som är lite ”jobbig” ibland och problematiserar eller lyfter det som är fel. Om någon lyfter det så kommer andra förhoppningsvis att börja fundera själva. Dessutom tror jag att du är minst lika bra på att säga när något/någon är bra. Och det är ju den balansen som nog är avgörande för att när man lyfter det problematiska 🙂
Ja, så är det ju. Det ena utesluter inte det andra.
Vända kappan efter vinden människor är knepiga människor. Måste vara skitjobbigt att inte kunna säga vad man tycker och tänker.
Carin
Ja, det tror jag också. Jag föredrar raka rör. Bättre det så behöver man inte fundera.
Jag har varit gift med en man som aldrig stod för någonting utan verkligen vände kappan efter vinden konstant. Hade ingen aning om hans egentliga åsikter och det var jättejobbigt och svårt.
Jag står för mina åsikter och har ganska lätt att säga dem men har även lärt mig att ibland är det bättre att vara tyst för att inte det ska bli ”tråkig stämning”.
Tillhör inte dem som alltid måste ha mitt sagt.
Du låter lite som jag. Men vad jobbigt att leva tillsammans med en sådan person. Det är viktigt att var andra människor står. Värsta jag vet när jag känner att jag inte vet var jag har en person.