Det är åttonde mars och internationella kvinnodagen. Det är en dag som ofta fylls av blommor, vänliga ord och grattis-hälsningar. Visst finns det en del att fira. Kvinnor har kämpat för rättigheter som tidigare generationer bara kunnat drömma om. Att få rösta och utbilda sig. Att få möjligheten att arbeta och rätten att bestämma över sina egna liv.
Men internationella kvinnodagen är också en påminnelse om att det finns mycket kvar att kämpa för. Kampen för kvinnors rättigheter är långt i från över. I många delar av världen riskerar kvinnor fortfarande sina liv för sådant som vi här i Sverige tar för givet: rätten att bestämma över sina egna kroppar, rätten att klä sig som de vill, rätten att röra sig fritt och rätten att uttrycka sig fritt. I Iran fortsätter kvinnor att protestera mot tvångslagar och förtryck, trots att protesterna möts av arresteringar, fängelsestraff och ibland brutalt våld. Ändå fortsätter de och det är svårt att inte bli berörd av deras mod.
Kvinnor som går ut utan slöja och kvinnor som demonstrerar på gatorna. Kvinnor som skriver, organiserar sig, protesterar och vägrar vara tysta. Deras mod är helt klart både inspirerande och samtidigt så fruktansvärt. Ingen ska behöva riskera sitt liv för något så grundläggande som sin frihet.
Det påminner också om något som är lätt att glömma bort. Rättigheterna som vi har är aldrig helt självklara. De kan lätt tas ifrån oss om vi slutar värna om dom. Internationella kvinnodagen handlar därför inte om att bara fira framsteg. Den handlar också om solidaritet och om att se varandra över gränser. Om att förstå att kvinnors kamp för frihet pågår på många platser samtidigt.
Den handlar också om att fortsätta prata om de orättvisor som fortfarande finns, även i samhällen där vi kommit långt. Löneskillnader, otrygga arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken, våld mot kvinnor och begränsningar av kvinnors rätt till sin egen kropp är frågor som definitivt angår oss.
Det är lätt att glömma bort att för varje rättighet en kvinna har finns det någon som en gång kämpade för den. Och det mest viktiga: kvinnor som fortfarande kämpar för sin frihet.
Vad bra! Fint sammanfattat.
Tack!
Visst är det fortfarande långt att gå för kvinnorna, vi har kommit en bra bit på vägen. Men det finns långt kvar. Egentligen är det lite konstigt att man grattar kvinnor på kvinnodagen, vi uppmärksammar kampen, då ska vi väl inte grattas? Vad är det egentligen som grattas, att förtrycker fortsätter eller att vi haft det tufft? Det sitter inte bra i min mun 😞
Nej jag tycker inte heller att man ska gratta på internationella kvinnodagen. Finns ju så mycket kvar att arbeta för.
Visst är det så! Vi ska vara otroligt tacksamma att vi lever i ett demokratiskt land där vi kvinnor ha det relativt bra men än finns det mycket att kämpa för och vi ska inget ta för givet. Nog är det modiga kvinnor som utmanar regimen i t ex Iran…
De är verkligen modiga. Då är verkligen friheten viktigare än sitt eget liv.
Det är en dag väl värd att fira, även för oss män. Som du skriver finns det skäl att lyfta blickarna ut i världen och till länder där kvinnor inte får klä sig hur de vill, inte umgås med vilka de vill, ibland inte arbeta eller studera. Iran är ett sådant exempel. Tyvärr behöver vi inte alltid gå utanför Sveriges gränser. Det finns också här.
Jag rekommenderar serien Fånge 951 som finns att se på SVT Play. Handlar om Iran och är verklighetsbaserad.
Tack för tips om serie. Den ska jag spana in.