Det har varit två långa, tråkiga och jobbiga dagar på US men nu är jag äntligen hemma. I onsdags började jag må konstigt och fick en konstig blödning som gjorde att jag ringde till förlossningen. De tyckte dock inte att det var något konstigt med det. Det kunde bli så sa dem. I torsdags hade jag jätteont i magen på morgonen när jag vaknade. Tog två panodil och åkte och handlade mat och fixade kjol till bröllopet. Vid lunch fick jag feberkänsla och febern ökade successivt under eftermiddagen. Låg i soffan under en filt och med Ida i famnen medan Rickard lekte med pojkarna. Jag tog tempen efter ett tag eftersom att jag verkligen började må dåligt, den visade 40,1. Då var det bara att ringa förlossningen som ville att jag skulle komma in bums. Efter blodprover och undersökning beslutade läkaren att jag behövde läggas in och få antibiotika intravenöst. Det var en jobbig natt men igår började jag må bättre och idag på morgonen var jag feberfri. Det var skönt att det gick över så fort så innan lunch idag fick jag åka hem men måste knapra antibiotika i tablettform i sju dagar till.
Ida har fått en snuttekanin av vänner. Den verkar gillas. 🙂
Ida har varit en ängel och bara ätit och sovit bortsett från imorse då hon var klarvaken mellan halv fyra och fem. Tänk att hon redan är en vecka. Gullfian. Samuel och Alexander är fortfarande lika glada i henne. Samuel har redan börjat pratat om fler syskon. Undrar om han säger det när hon kan krypa/gå och slita i hans grejer….
PS: STORT tack för alla krya på dig hälsningar. DS
