Egentligen så är jag ganska vissen, jag är trött, ur humör och känner bara allmänt blaha. Jag förstår inte hur jag kan kan må som jag gör när jag har så mycket att vara glad för.
♥ Mina älskade barn
♥ Min man
♥ Min familj
♥ Sen har jag ju äntligen en fast tjänst på det ställe där jag velat ha och varit de senaste fyra åren. Jobbet är inte allt, men det är en bra grundtrygghet.
Kanske beror min vissenhet på det grå vädret (egenligen har det varit ganska fint idag , men blåsten, fy vale), eller kanske att jag känner att tiden bara springer och jag inte hinner med. Det finns vissa saker som skrämmer mig väldigt mycket och jag vill verkligen slippa tänka på det men det går inte så bra. Eller att min webshop går urdåligt och jag inte kommer ur min inspirationstorka.
Många tankar som snurrar runt och jag vet inte var jag ska göra av dem. En person sa till mig en gång att tankar kommer hela tiden, vare sig man vill eller inte och det är upp till mig själv att avgöra om jag ska ta fasta på dem eller bara låta dem svischa vidare utan att slösa någon energi på dem. Det senare måste jag bli bättre på.
Hela tiden på väg framåt, vad är mitt mål egentligen?
