Jag började skriva på det här inlägget imorse men behövde fundera några (läs ganska många) varv till innan det kunde publiceras. Det är skönt att ha en plan klar för vad jag vill uppnå i mitt liv. Det jag behövde revidera är mitt varför. Det som får mig att inte ge upp när det inte går som jag vill och hoppas på. Jag var så säker på att mitt varför var på ett visst sätt. Dock har det varit något som inte kändes helt hundra eller klockrent så jag har grubblat och funderat hela veckan. Vilken är min drivkraft, vad behöver jag för att kunna motivera mig att ge allt? Det har jag nu äntligen fått klart för mig. Att skala av några lager och tänka till lite extra var precis det som behövdes.
Jag är inte osäker på det jag vill, det är lika klart som tidigare, om inte klarare. Problemet har varit att hitta drivkraften som får mig att gå över berg för det jag tror på. Jag har alldeles för lätt gett vika för negativa tankar. Inte så att jag gett upp för det finns inte på kartan men jag har låtit tankarna styra för mycket över mitt mående och mitt driv att ta tag i saker.
Den bransch jag gett mig in i är inget för den som vill ha en räkmacka, som tror att det är något att bara glida igenom. Det finns så många föreställningar om att det är på ett visst sätt som jag blir matt av att bara tänka på. Så därför ska jag inte göra det.
I oktober var jag och några andra tjejer till Stockholm för en utbildning i mindset och en av föreläsarna, Dave O´Connor, gav oss superbra verktyg för att hantera det. Ett verktyg som hjälper mig att hitta fokus när det behövs. Jag behöver bara ta fram det lite oftare, till exempel varje dag.
PS: Varför man behöver ha ett starkt varför skrev jag om i höstas och ni kan läsa det inlägget HÄR.
