Häromveckan läste jag ett inlägg som jag tänkte att jag skulle blogga om. Du kommer tröttna på alla mina inlägg om kost och hälsa, haha. Men iallafall, det här inlägget väckte en del tankar. Hur många är det inte som med bestämdhet hävdar att man kan äta lite av allt. Jag hävdar å det bestämdaste att alla inte alls kan äta allt. Jag kan bara gå till mig själv och många runt omkring mig. Min kropp blir riktigt ledsen när jag inte matar den med riktig mat. Titta bara på djuren, vad händer med dom när de äter saker som de inte är gjorda för. De blir rejält sjuka. Varför skulle människan vara undantaget? Jag har aldrig tänkt på saken ur det här perspektivet men jag tycker det låter logiskt.
”Jag märkte ingen effekt så då la jag av istället”
Hur många känner igen sig i det här tankemönstret? Hur många har inte tänkt ”Jag upplevde ingen skillnad så jag slutade istället”. Men tänk om skillnaden inte är mätbar? Att allt kanske inte ger synliga effekter men ändå gör stor skillnad på insidan? Det är en tanke som för mig gör att jag kämpar på trots att det inte ger effekter som man kan se på utsidan. En gladare tarm till exempel syns inte på mig som inte har hudproblem.
