I fredags är det tre månader sedan som jag började med ketogen kost igen efter ungefär ett halvårs uppehåll. Eller inte helt uppehåll utan vissa ketogena måltider men en del snask, gluten och andra grejer som min mage inte gillar. Men den 13 september körde jag igång strikt, passade på när jag ändå inte kunde springa på grund av min skada. Och hur har det gått då? Först är jag väldigt glad över att jag kört tre månader. Något avsteg här och där har det blivit. Jag smakade tex en tugga kladdkaka men vet du, det var inte alls gott över huvudet taget. Jag smakade även av smörgåstårtan när jag och Ida fyllde år men nej, när jag inte ätit gluten på så länge är det inte gott. Jag känner inte att jag missar något med andra ord.
Jag har dock konstaterat att det inte är lätt för en keto/lchf-ätande tjej så här i juletider att läsa bloggar för majoriteten svämmar över av godsaker att äta till jul. Jag funderar varje dag på om jag på julafton ska äta av allt eller om jag ska fortsätta på min bana. Om jag inte fortsätter på min bana just över julafton, för vems skull gör jag det isånafall då? Vill jag verkligen äta godis egentligen? Gör jag det för att jag vill eller för att det ”förväntas” av mig för att inte vara ”tråkig”. Kommer jag kunna hålla mig till en dag eller kommer jag balla ur fullständigt igen? Jag litar inte riktigt på mig själv och konstaterar när jag skriver ner mina tankar att jag nog har ett sockerberoende i botten. 🤔
Tänkte avsluta inlägget med några generella tankar. En lärdom jag gjort är att för mycket protein kickar ur mig ur ketos och ger mitt ett väldigt högt fasteblodsocker. Enkelt uttryckt kan man säga att levern producerar glukos av fett och protein och det gör att blodsockret sticker iväg.
Sen är det lite läskigt hur mycket det kan skilja på blodsockret i olika mätare. Ovan är samma tillfälle och samma bloddroppe men det skiljer ändå väldigt mycket. Tänk om jag var diabetiker och anpassar insulinet efter det högre värdet. Hej blodsockerfall!
Jag är ännu inte ketoadapterad men jag känner ändå i kroppen hur mycket bättre jag mår. Det jag tänker mig att jobba mer med är sömnen och det mentala. Hur tänker jag jag kring mig själv och vilka tankar håller jag kvar vid och vilka tankar släpper jag vidare. Mycket mental träning med andra ord.
Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård.
Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
Visa alla inlägg av Hannas krypin
Upptäck mer från HANNAS KRYPIN
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.