av 
Nu till mig, jag heter Sandra och är snart 40 år gammal, jag bor i en liten by ute i de värmländska skogarna med min man och två barn. Jag bloggar på nouw som sandi_fighter. En fighter har jag nämligen fått vara i hela mitt liv. När jag var 10 år började jag för första gången känna av vad depression var. Jag var mobbad på skolan och min pappa utförde psykisk mobbning på mig hemma. Min mamma levde också med depression, hon hade också kronisk värk och det var detsamma som jag fick, 19 år gammal. Mina minnen är borta och de första minnena infann sig när jag var 9 år, mitt liv innan detta är borta. Därför fick jag reda på att jag blivit utsatt för incest av min morbror vid 5 års ålder, först när jag var 19 år och inte tidigare. Min depression har funnits med i alla år sedan jag var 10 år och idag är det konstaterat att den är kronisk. Jag har 3 olika antidepressiva för att orka ta mig igenom vardagen.
1998 när jag fick min fibromyalgi så berättade läkaren för mig att jag aldrig kommer kunna träna och att jag bara kommer bli sämre. På en punkt har han rätt, med fibromyalgi blir man sämre genom åren, men så för ett par år sedan så kom det fram från forskare att just lättare styrketräning är en bra medicinering för fibromyalgi. Jag har dock tagit det en nivå högre och i dag tränar jag ganska så tung styrketräning och jag mår riktigt bra av det. Värken finns där, hjärntröttheten finns där, men skoven kommer mer sällan. Ni kan läsa mer om vad fibromyalgi är och hur min barndom var i min blogg.
För min mentala hälsa är träningen superviktig, men en sak jag alltid har hört är, hur orkar du träna? Är det säkert att du har fibromyalgi, för man ska inte orka styrketräna då. Depression är en av symtomen på fibromyalgi och pga detta är fysiskt aktivitet superviktigt. Däremot är det många som drar sig för att träna och jag tror att en av orsakerna till detta är att träningsvärken blir dubbelt så illa för oss med fibro. Man får influensasymtom och kan bli liggandes i dagar, men om man pushar sig igenom detta, om man törs att utmana fibron så kan ens psykiska hälsa bli så mycket bättre, vilket hjälper en hel del. Hur gör man då för att börja styrketräna med fibro? En sak är att man måste ta det enormt försiktigt. Jag började träna utan vikter. Visst kände man sig larvig, men det var viktigt för att jag sakta skulle kunna bygga upp musklerna, att jobba med sin egna vikt är jättebra i början, att känna av övningarna och att vänja sig sakta. Här nedan följer några bilder på övningar man kan göra.
Sandra är verkligen en fighter. Jag är så imponerad! <3
Trevligt med gästbloggare. Vilket inspirerande inlägg.. Vill man så kan man. Skall kika in hos henne 🙂
Jag har läst din bakgrund flertalet gånger nu, på din och flera andra bloggar, och blir berörd varje gång!
Älskar Sandras blogg! & hon är verkligen en människa med ett stort hjärta ❤️
Så kul med alla gästbloggare. Hon är verkligen en sån kämpe
Följer hennes blogg och jag tycker hon är så himla bra och duktig 💕
Vilken historia hon delar med sig av! Kul med gästbloggande 😀 <3
Gråter när jag läser. Skriver. Vilken jävla styrka, rent ut sagt. Min mamma skulle behöva läsa detta, som gått igenom kusligt liknande liv. Idag mår hon sämre än någonsin. Tack för att du berättar, kommer visa detta vidare♥️
Va roligt med gästbloggning! Sandra har en så bra blogg och är en så stark & fin människa!
Sandra är verkligen en super duper fighter. En grym tjej som verkligen delar med sig av hennes liv och historia på hennes blogg.
Vad skoj att du låter oss läsare gästskriva på din blogg! 😀 Vad spännande och intressant! Skulle absolut vilja gästblogga.
SAndra har jag följt ett tag nu. hon är en toppen tjej som sprider positivitet även om hon alla gånger inte har det så lätt. Kram till dig Sandra
Sån himla inspiration!! Kul att få läsa även om jag följt hennes blogg ett tag. Så fint ditt inlägg var på hennes blogg också. kramar <3
Alltså ni två, ni är för goa!!! Kul att ni ser till att boosta varandra, det är egenskaper jag verkligen älskar. Fina ni och du och du <3
Hon är så duktigt och låter inget stoppa henne 🙂
En bra och fin blogg tycker jag =) Rätt så personlig blogg och hon skriver bra saker =)
Va kul att Sandra får gästblogga och va duktig hon är på att träna . Hejja hejja 💕
Riktigt spännande att få reda på mer om hur du klarar av träningen trots sin fibromyalgi. Vad ledsen jag blev av att läsa att du utsätts för övergrepp när du var liten. Du är en riktigt fin människa Sandra ❤
Vilket intressant och inspirerande inlägg. Jag har inte själv några problem med värk, utan för mig är det hjärnspöken som jag måste jobba med. Att läsa om det här ger lite jävlar anamma om att jag som mår rätt bra fysiskt också ska kunna klara av träningen.
Oj så mycket du har gått igenom under uppväxten. Förstår att det måste ha varit riktigt svåra år. Samtidigt måste jag säga att jag beundrar din kämparanda. Du har så rätt i att man kan klara saker som dom flesta inte tror, om man vågar pusha sig själv över trösklar som kan göra riktigt ont. Jag skriver inte inte mycket om mitt förflutna, men kan säga att jag levde i många år med en rent helvetisk värk efter något jag var med om som ung. Mitt sätt att lindra smärtorna utöver värktabletter var träning.
Woow vilken kämpe Sandra är 💜
Blev mållös på den första halva delen så vet inte riktigt vad jag ska skriva 🙈
Tack för det här fina inlägget. Det måste vara mycket påfrestande att leva med fibromyalgi. Så positivt det ändå är att du har hittat en väg att bemästra det.
Det här har jag missat med Sandra, så himla spännande att ta del av :D. Samt att hon har sådant driv att hon ORKAR att träna trots att hon har ont. Det är något något man måste se som imponerande, jättebra :D. Tycker om Sandras blogg den är ärlig och väldigt fint utlämnande 🙂
Åh älskar när du har gästbloggare så man hittar lite nya personer, dock är underbara Sandra inte ny för mig. Älskar hennes blogg, en riktig inspiration är hon. Så kul att få läsa lite om henne och hennes träning 🙂 <3
Vad kul med gästbloggare! Blev sugen nu men vill höra om du har tankar på vad du vill att dina gästbloggare ska skriva om eller går det med det mesta?
Sand i, vad jobbigt att du inte har minnen från barndomens tidiga år och att du hade det så jobbigt i skolan och hemma med mobbning. Härligt att du kämpar på 🙂 Kram
Va kul att Sandra får gäst blogga hos dej . Måste va roligt att skriva sådana här inlägg och låta de berätta sina historier 💕
Ja det är verkligen roligt och givande!
Sandis blogg har jag följt ett tag, och så fint att du tipsar om henne
Alltid kul med gästbloggning , att få läsa om
Andra och sådant 🙂
Det tycker jag med!
Jag är med dig helt och hållet. Tror det har blivit en "grej" av det. "Nu är jag sjuk, och då lägger jag mig ner och ger upp" Hitta det som funkar, aldrig jämföra sig med någon än sig själv, och sin dagsform. Du är verkligen grym, och en sådan bra förebild
Åh, älskar hennes blogg! Så ärlig där lycka speglas med sorg, precis som i inlägget. De återspeglar verkligen livet, hur det går upp och ner.
Vilket spännande inlägg! Det är verkligen inspirerande att få höra om din resa och hur du trots alla motgångar kämpar vidare som den fighter du är. Jag ser fram emot att läsa mer på din blogg. Kram