Det här är dag fyra i Madeleines bloggutmaning. Häng med du också!
Jag var den i högstadiet som inte direkt var mobbad men jag var inte en i gänget heller. Det fortsatte när jag började på gymnasiet. Det har lett till en känsla av att vara utanför under många år. En känsla som tack och lov börjar försvinna. Men det tog ett bra tag!
Men åter till högstadiet. Jag var duktig i skolan och satsade på så bra betyg som helst. Minns ett par grabbar som hade högsta betyg i princip allt. Funderar ibland på hur det gick för dom.
Jag minns en tävlan och att man hela tiden jämförde resultat på prov. Stressande värre…. Jag läste franska som c-språk. Det var jag och två killar och så franskaläraren. Vilken förmån vi hade som kunde fråga läraren hela tiden om det var något vi undrade över.
Jag hade två kompisar som jag umgicks med, jag kommer ihåg översovningar. En gång så skulle vi titta på Seven med Brad Pitt i huvudrollen. En film som handlar om de sju dödssynderna och som kanske egentligen inte var något för mig och min vän. Men kul hade vi.
Den ena tjejen ”var okej men eftersom hon umgås med töntarna….” Töntarna var jag och min andra kompis och kommentaren kom från en av skolans coolaste tjejer.
Inser när jag läser mitt eget inlägg att jag kanske var lite mobbad ändå men någonstans vill jag inte se det så. Lever kanske lite i förnekelse. Undrar om det är därför som min barndom/tonår är en lite blurrig massa. Har svårt att komma ihåg händelser.
