Våren 2014 blev jag klar specialist inom palliativ vård och avancerad omvårdnad. Genom att jag prenumerade på Svenskt palliativt nätverk kom jag i kontakt med en kurs på Linnéuniversitet: fenomen i palliativ vård. Den här kursen var egentligen för sjuksyrror som ska doktorera inom palliativ vård. Det uppfattade dock inte jag när jag sökte kursen och ansökte och kom faktiskt in. På hösten började då ett halvår av hårt jobb, i studieväg det svåraste jag någonsin gjort. Så pass svårt att jag under den hösten drabbades av sjukdomar för att jag var så stressad. Men till slut blev mitt arbete klart efter sisådär åtta revideringar av mitt arbete. Jag skrev om närhet och närhetens betydelse i palliativ vård.
Så här såg det ut majoriteten av dagarna, läsa, läsa, läsa. Majoriteten av texterna (vetenskapliga artiklar) var på engelska och bara det var en utmaning i sig. Så här skrev jag strax innan jag skickade in arbetet i februari 2015:
”Så här tänker jag om närhet i palliativ vård. Att den består av fyra olika komponenter. Nu har jag bara en fråga kvar att svara på och sen ska jag korrekturläsa mitt arbete. Närhet relaterat till palliativ vårdfilosofi har jag fastnat i, men klurar jag bara lite till ska jag nog få till det också.
Jag börjar se slutet nu, eller början beroende på hur man ser det. Det här arbetet känns bara som en början i min strävan efter att lära mig mer om palliativ vård och att kunna ge en bättre omvårdnad, inte bara fysiskt utan även de andra bitarna också.”
Mina slutsatser kring arbetet extremt kortfattat. Ska se om jag kan hitta arbetet, vore roligt att läsa det nu och se vad jag får för nya tankar.
