Kämpar du med din motivation?
Motivation kommer inte som ett brev på posten utan det är något som man får kämpa en del för. Att utsätta sig för det som man inte är motiverad till är det bästa sättet att skapa lust och motivation. Motsägelsefullt kanske men jag vet av erfarenhet att just att utsätta mig för det jag kanske inte har lust med kring träning gör att jag vill mer. Särskilt efter de där passen där allt bara flyter.
Det är så lätt att starta upp för intensivt så att man tröttnar och tappar all lust istället. Hur hittar man balansen då? Ja, det är inte det lättaste.
Jag läste lite kring motivation på modernpsykologi och det finns en modell som det är mest forskat på: självbestämmandeteorin som presenterades 2000. Modellen utgår från att motivation inte är kvantitativ utan också olika grader av kvalitet utifrån inre och yttre motivation. Om man tänker ur mitt perspektiv träning och hälsa så kan man fundera över dessa fyra frågor för att hitta vad man drivs av.(Frågorna är också från länken ovan, i fet och kursiv stil. Övrig text kring frågorna är mina tankar).
1) Jag tränar för att jag måste. Kanske har något stort mål som man vill klara av. Tex träna för ett lopp, springa på en viss tid eller lyfta ett visst antal kilo i marklyft.
2) Jag tränar för att undvika att behöva känna skam eller skuld om jag inte tränar. Det här tycker jag är en sorglig motivationsfaktor men jag vet att det händer att människor tänker så kring träning. Vet man med sig att det är man tänker kring träning behöver man verkligen jobba med sina tankar. Kanske till och med inte träna en period om tankar som dessa tar över.
3) Jag tränar för att jag tycker att det finns fördelar med att träna. Starkare, orkar mer, att kroppen ska hålla länge tex.
4) Att träna är i linje med den jag är. Att vilja ta hand om sig själv och försöka göra det bästa för sin kropp.
5) Jag tycker att träning i sig är roligt och inspirerande. Det bästa jag vet är att känna att kroppen är stark, att det inte är jobbigt att träna och det känns som jag kan orka hur mycket som helst. Då är det som roligast att träna!
Mina bästa tips:
- Bestäm dig och gå sen för det. Även om du inte har lust eller inte orkar.
- Fundera över om det verkligen är att du inte orkar eller om det bara är latmasken som pratar. Ja, det är skillnad.
- Hitta en träningskompis! Sofia som jag umgås med, henne träffade jag via sociala medier. Om du följer någon på instagram som bor nära, våga fråga om ni kan träna tillsammans.
- Ändra dina tankar kring träning. Varför tränar du? Tänk att du tränar för att du vill och inte för att du måste. Jag hade en period då jag kände sådan stress och press kring träning. Jag behövde träna vissa grejer för att klara löptestet och den pressen gjorde att jag inte ville träna alls knappt. Så en period tränade jag enbart det jag hade lust med och nu känner jag motivation igen till att träna
- Långsiktiga mål är alltid bra men frågan är om inte delmålen är snäppet vassare?
- Ge dig själv en belöning när du når dina mål.
- Tävla mot dig själv och inte mot andra. Jämför inte dig själv med andra.
VAd bra att du skrev i min blogg så jag hittade det här inlägget för jag har ett problem just med detta ….. jag vill så gärna gå ned i vilt V gym löpning osv
Löpning kan jag motivera mig rätt ok med ändå
Men gym är svårare
Så svårt inte tänka på vikt utan ist tänka maj gör kroppen starkare tåligare mår bötttee liksom
Jag tillhör dem som avskyr att träna. Ja förutom promenader då som jag någonstans tycker om eftersom det kan jag göra i min egen takt samtidigt kan jag ju inte svara på om det är träningen jag avskyr eller känslan av projektet innan. Kanske att behöva träffa folk? Känna mig uttittad och liknande. Mycket väl är det nog min ätstörning som gör sitt också. Kan dock tänka.mig att "normala" människor kan få en riktigt bra tankeställare av ditt inlägg. Det är mycket här att faktiskt fundera kring. "Varför".