Jag har inte kunnat sova i natt. Det tog till en bra bit över tolv innan jag somnade och sen har jag vaknat många gånger i natt. Idag känner jag att det inte gjort något att inte kunna sova när det är av en positiv anledning. Om du kikade in igår så vet du att jag klarade löptestet. Vill du läsa det inlägget så kan du göra det HÄR <<LÄNK . Det är rätt skönt att jag den här gången inte kunde sova för att jag faktiskt klarade testet och inte som tidigare inte kunnat sova för att jag var ledsen över att ha failat. För att slippa den värsta efter-löptest-stelheten så gick jag ut på en morgonpromenad. Solen sken och fåglarna kvittrade och jag var bara tvungen att ta av mig lurarna och vara här och nu.
Tacksamhet!
Jag känner sådan tacksamhet idag. Tacksamhet över att det går att komma i form igen. Det går att bli av med småskador och känningar i benen. Tacksamhet över att kroppen ställer upp på allt jag hittar på. Att kropp och knopp fortfarande är kompatibla. Med det menar jag att det inte finns någon motsättning mellan vad jag vill och vad kroppen fortfarande kan göra. Med lite träning, pepp och uppmuntran.
Efter promenaden så gav jag kroppen mer kärlek i form av pilates och stretch. Jag vill mata min kropp med positiva och snälla tankar. Behandla den som jag är mot andra. Det vill säga med vänlighet och att vara snäll. Inte med att tänka eller säga en massa elaka saker. Respektera mig själv. Jag duger som jag är!
