Jag har alltid tänkt att censur inte existerar i ett fritt land som Sverige. Här får man uttrycka sina tankar, även de som är mer obekväma. Det är högt i tak och vi är toleranta.
Men jo då, inte ens i Sverige som är ett demokratiskt land är allt tillåtet att säga. Inte på offentliga plattformar iallafall. Det ska tystas och plockas bort. Nu pratar jag inte om åsikter som kränker människor, rasistiska tankar eller annat som diskriminerar människor. Övrigt har jag tänkt i min enfald är okej. Men nej, censurens vingar breder ut sig. Tänk att jag inte ens i min privata blogg får skriva det jag tänker utan att folk tycker att jag ska hålla tyst. Nu syftar jag inte på dig som kommenterar och inte håller med. Jag tycker att vi haft bra diskussioner.
Jag har alltid tänkt att jobb är jobb och fritid är just fritid. Privata Hanna är mer öppen kring saker ting. I mitt yrke däremot håller jag mer låg profil. Den skillnaden måste jag göra. Det skulle vara ytterst oprofessionellt att dela mina funderingar med patienter till exempel. Oavsett vad det handlar om.
Jag finner inget stöd någonstans att arbetsgivare har rätt att hindra sina anställda från att som privatpersoner tycka till om samhälleliga fenomen. Oavsett om det är offentligt där andra ser eller inte. När jag jobbade på Kvarnbacken så hade vi medlarfrihet. Vi hade rätt att tex gå till media om det var missförhållanden. Sen föredrog såklart chefen att man tog det med henne först men just det där att de inte hade rätt att tysta någon. Det behövdes inte ska jag lägga till, du förstår poängen.
Nej, jag kommer inte låta mig censureras, jag har all rätt att dela mina tankar. Även det som inte stämmer med den gängse uppfattningen. Jag mår dåligt av new age (tarot, healing och så vidare). Ska jag be de personerna att hålla det för sig själv för att jag inte ska må dåligt? Nej det går ju inte. Istället får jag undvika det som får mig att må dåligt. Kommer aldrig acceptera censur åt något håll.