Fredagskvällen spenderades på fotbollsplan. Jag dömde som assisterande i en match mellan ett division fyra och ett division femlag på herrsidan. Det var en tuff match fast det ”bara” var en träningsmatch. Jag har konstaterat det att för domaren finns det inga träningsmatcher. Man måste alltid vara på tårna och beredd på att vad som helst kan hända. Jag var extremt ringrostig de första minutrarna. Huvudet hängde liksom inte med. En annan sak jag reflekterade över som jag inte tänkt på tidigare är att löparskorna som jag använder har en ganska hög sula och det kändes vingligt. Funderade då över om det är skorna som bidrar till ”vingelkänslan” i benen. Hellre det måste jag säga än det andra jag funderar över som rör det neurologiska. Att det skulle vara någon sjukdom som gör att benen ibland känns så svaga och att jag inte har något att trycka ifrån med.
Idag har jag unnat mig en riktigt härlig sovmorgon. Som en annan tonåring sova till halv tio. Det är fördelen med stora barn som själva vill sova länge. Då behöver ju inte jag upp tidigt. Frukosten är inmundigad och nu tänkte jag berätta om tankar jag fick av en dröm jag drömde. Det var en sån här morgon när jag drömde mycket på morgonvisten. Bland annat att en kollega vaccinerade mig. Jag föll i drömmen för grupptryck och jag hann inte reflektera över vad jag gjorde så var det klart.
Jag funderar rätt ofta över hur många som gör just det, faller för grupptryck. Som egentligen inte vill, som är rädda men gör det ändå för att de tror att det är enda alternativet. Media matar en hela tiden om en ensidig bild där vaccinering är enda vägen ur pandemin. Kanske har de rätt, kanske inte. Ser man till de länder som har en hög vaccinationstäckning är det fortfarande en stor smittspridning. I Storbritannien tex så är det den indiska mutationen som nu sprider sig. Där har ändå 40 miljoner människor fått iallafall sin första vaccindos.
Iallafall så var jag glad när jag vaknade och konstaterade att jag bara drömt. En kompis frågade mig vad hen skulle göra för att få mig att ändra mig. Absolut ingenting sa jag. Jag är lite sådan att ju mer motstånd jag möter desto mer envis blir jag. Så att starta en övertalningskampanj skulle inte funka. Aldrig någonsin. Känns inte som att det finns något som kan få mig att ändra mig eftersom jag blir bara mer och mer säker på mitt beslut att inte vaccinera mig.
