Jag sitter nu soffan och funderar lite över min dag, min födelsedag och två år kvar till fyrtio. Tankar kring högt och lågt, om sorg och om glädje. Om hur sorg och glädje alltid följs åt. Att få vara med när någon slutar sina dagar här på jorden är något av det finaste man kan få vara med om. Även om det såklart rymmer stor sorg och ledsna känslor. Kanske att jag inte tänker samma när det är en anhörig jag säger adjö till. Men iallafall. Just den här känslan är anledningen till att jag valde att plugga till specialistundersköterska inom palliativ vård och avancerad omvårdnad. Att få vara med är minst lika fint som när ett barn föds. Kanske låter som en stor motsägelse men så tänker jag kring livets slutskede. Så här på min trettioåttonde födelsedag är det tankar kring livet som jag funderar på.
Annat jag gjort idag är att jobba, fick fina grattishälsningar från kollegorna och så tyckte Rickard att jag skulle ta med en tårta och bjuda på. Hade dock idétorka så Rickard köpte tårtan från Delicato. Tyckte den var riktigt god. Lämnade kvar tårtan så övriga kollegor också får ta sig en bit.
När jag kom hem öppnade jag lite presenter, fick en upplevelse av Rickard och ljus från barnen. Det är verkligen det stående temat. Att få ljus alltså men eftersom jag äter ljus den här tiden på året så är det inte helt fel.
Kände starkt att jag behövde springa lite idag så jag sprang tre snabba kilometer (som idag var gruvligt jobbiga). Tycker alltid det är tufft att springa efter att ha jobbat dag men behöver göra det ibland med. Får inte slöa till och varje pass som blir av även om jag får slita är värdefullt inför löptestet. Ikväll skulle jag vilja träna ett pass pilates. Även om vi ska hugga in på tårtan från igår. det är svårt det där att beräkna, det blev massor kvar. Smidigt dock eftersom vi imorgon inte behöver fundera över kvällsmat. Det blir rester.
Jag ville ha kycklinggryta med ris. Kokosmjölk, ingefära och lime var basen. Så gott ju! Men det blev som skrivet massor över. Trots att vi alla åt massor.
