Godmorgon!
Hehe, jag startade lite debatt igår på Facebook med mina två senaste statusar. Intressant det där hur olika man tolkar olika texter och påståenden. Men jag tycker det är okej att diskutera så länge man håller det på en trevlig nivå där man respekterar allas ståndpunkter. Sen behöver man inte hålla med i slutändan men det är okej. Det är ju ofta det jag känner att jag saknar, den öppna debatten, bristen på nyanser och olika perspektiv.. Så konstigt det där för i alla andra sammanhang uppmuntrar man till oliktänkande, att våga stå upp för sig själv och det man tror på. Det enklaste för mig skulle vara att bara backa men om jag gör det ger jag samtidigt upp det jag tror på och vad som är viktigt för mig. För vems skull då och för vems vinning? Inte hade det varit för min skull iallafall. Något som däremot hade varit bra för min egen skull är att fokusera på annat ett tag. Jag blir bara upprörd och arg hela tiden över situationen så behöver verkligen fokusera på annat. Tex pilates och annat som får mig att må bra. Jag filmade och fotade några pilatesövningar imorse som jag tänkte lägga ut. Tänkte i ett inlägg tipsa om rörlighet för höften. Det blir bra med lite annat tänker jag.
Jag vill poängtera att jag tycker att det är bra att du inte backar. Alltså jag menar verkligen det, att "man" inte ska behöva backa, oavsett om vi tycker olika saker så tycker vi ju som vi tycker av säkert ganska olika skäl och influenser. Men jag diskuterar inte saken av det skälet, känner mig själv och det är inte så trevligt att diskutera med en vägg. Jag är en vägg. Envis som en åsna, men inte ett dugg intresserad av andras åsikter. Lite av en egoist. Men jag vet om det och så är det med det.
Jag tycker inte att man ska behöva backa. Men jag känner mig själv: jag är envis och skulle förmodligen VÄGRA backa, och därför diskuterar jag inte. Inte ens om det heter plättar eller pannkakor. Eller om koriander är eller inte är gott. Det gör mig gott att inte diskutera saker, och om du tycker att det är jobbigt: ta en paus! Låt folk!
Har inte vaccinerar mig och har inga planer på det. Hur andra gör är inget jag lägger kraft och tid på. Förr ville jag ha diskussion, idag är det inte så. När jag backar betyder det INTE att jag går emot det jag tror på. För mig handlar det om att andra inte behöver hålla med mig och jag behöver inte hålla med andra. För mig finns ingen "strid" att ta. Backa betyder inte att jag ger upp det jag tror på och känner utan att jag bara inte vill vara i strid. Vilket för mig är helt meningslöst.
Jag vill inte heller vara i strid men när jag ser hur mina medmänniskor behandlas varken kan eller vill jag hålla tyst. Det handlar egentligen inte om vaccination i första hand utan snarare om vad den leder till. Människor får inte gå till sina jobb, yttrandefriheten är kraftigt påverkad genom all censur. Demokratin är hotad och att människor inte ser det kan jag inte förstå. Istället hejas den på och människor som står upp blir anklagade för att var foliehattar fast jag skulle säga att många av de som får epitet foliehatt är mer påläst än gemene man.