Jag la ut en post på FB idag som jag tänkte skriva lite mer om. Jag blev faktiskt ledsen, alltså på riktigt ledsen. Tidigare har jag bara hört ryktesvägen om människor som inte får vara med i vissa sammanhang på grund av sin vaccinationsstatus. Idag kom det väldigt nära. Det här inlägget kommer inte handla om huruvida man ska vaccinera sig eller inte utan snarare det orimliga i att dela upp oss i ett vi – mot dom. Tycker du verkligen att det är rätt? Och om du tycker det är det, hade du fortfarande tyckt det om rollerna var ombytta. Om du var den som gick mot strömmen, blev skammad i medier och hela tiden bara fick höra att du är farlig och kanske till och med hindras i din yrkesutövning. Om du fortfarande tycker att det är rätt, ja då har det gått bra långt.
En av de som kommenterade min post tyckte att ”det var tråkigt men att personen fortfarande tycker att det är respektfullt att vaccinera sig”. Jag tänker lite kring respekt att det inte är något som man bara får utan något som man faktiskt förtjänar genom att respektera andra. Såklart ska man bemöta andra respektfullt men om man själv inte bemöter andra med respekt. Har man då rätt att kräva att bli respekterad tillbaka? Det är lite det jag menar med att respekt är något man ändå förtjänar. Genom att vara just respektfull. Respektfull inför andras val, respektfull inför vad som är viktigt för andra individer, att inte kränka någon.
”Tänk dig en framtid, då någon kommer fram till dig på ålderns höst, eller att några pratar om dig långt efter din död. Samtalet glider in på året 2020 och framåt en period. Hur du hanterade den märkliga tid som rådde. Vad önskar du att svaren då blir?
Var du en av dem som så lättvindigt gav bort den frihet generationer före dig kämpat för att uppnå? Var du en av de kapos som indoktrinerats att slaviskt följa propagandan från narrativet? Var du en av de som lät den överdrivna Rädslan sopa undan allt sunt förnuft? Var du en av dem som med krökt rygg och böjt huvud fegade ur och bara följde massan, den blinda och stumma skocken? Var det du som var en del av de som diskriminerade, delade upp folk i grupper som historien gjort gång på gång innan dess? Var det du som okunnigt och naivt godtog alla sminkade löften och även spred dessa? Var det du som gav upp allt, och gradvis lät dig förminskas? Var det du som gav efter för hot, lögner och mutor? Var det du som bara var en liten lort, som tyst lät allt hända, eller rent av applåderade vansinnet? Var det du som sov?
Eller vill du kunna svara samt bli ihågkommen för den visdomsfulla rösten i kaoset? Den som stod upp för rättvisa, frihet och rätten till egna subjektiva beslut? Var det du som vågade se nyanserat på situationen, ta in flera perspektiv och skapa dig intelligenta val? Var det du som sa ifrån när förtycker eskalerade? Var det du som vägrade böja sig för dårskapen? Var det du som vågade ifrågasätta propagandan? Var det du som lät kunskap styra mer än Rädslan? Var det du som var fyren i en värld som förlist? Var det du som var vaken?
Det får framtiden sina svar på – och idag är det du som avgör vad svaren ska bli…
Citerad text: Marko Latva-Nevala (öppen profil på Facebook. Han delar med sig av många klokskaper ur många olika perspektiv. In och följ!
