Att ödmjuka sig

Kan man förändra någon annan?

Min fasta övertygelse är att man inte kan det. Man måste själv vilja ha en förändring och känna att nu är det nog. Däremot så tror jag stenhårt på att man kan välja på hur man ska reagera på någons tillkortakommanden. Fundera inåt istället, varför reagerar jag så här. Finns det något inom mig som jag behöver ändra på. För precis så är det, förändring måste komma inifrån, för att man vill och känner att det är något som behöver göras.

När jag var tonåring (och även nu som vuxen) sa min pappa alltid ”bit ihop” när jag tyckte att något var jobbigt. Gissa om jag tyckte illa om det då men nu som vuxen kan jag se så många klokheter i dessa två små ord. Två små ord som vid en första anblick inte är så märkvärdiga men det rymmer så mycket. Det är ju precis så, man biter ihop och kämpar vidare. Även när omständigheter runt omkring inte är så skoj och det mest är pest och pina.

Att ständigt fly när det kniper är ett dåligt sätt att hantera jobbiga situationer på. Hur ska man utvecklas som människa om det första man gör är att fly när det blir lite jobbigt? Det är ingen bra strategi, jag tror att det leder till att man måste fly resten av livet om man inte lär sig att jobba sig igenom jobbiga situationer.

Att vara envis och stå upp för sin sak är många gånger bra men ibland behöver man kanske göra tvärtom. Att istället backa och ödmjuka sig. Att våga vara svag och mjuk. Att ha rätt är inte det viktigaste, man kan backa även om man tycker att den andre har tokfel.

Som avslutning vill jag skriva att man kan alltid ge någon en liten knuff i rätt riktning. Men beslutet att verkligen göra något måste komma från personen själv.