Regnig måndag

Det vackra vädret försvann med den gångna helgen. Idag regnar det och blåser men det är inte så kallt. Jag tänkte skriva ett inlägg om hur tråkigt det är men hos Fyra årstider läste jag ett inspirerande inlägg om hur regnet påverkar henne och jag blev så inspirerad att gå ut och ta lite bilder i den regnblöta trädgården.
Min kaprifol åkte på mjöldagg. Jag gjorde misstaget att inte följa planteringsanvisningen men det fick jag äta upp. Men efter omplantering har den fått nytt liv och nya blad har kommit upp. Till nästa år blir den nog fin igen.

Söndag

Idag har jag varit iväg och dömt klass två herrar: Vreta Kloster – Kurdiska. Jag hade observatör i matchen och det var roligt att få feedback på det som är bra och det som jag behöver jobba på. I den här matchen var det inte så mycket, måste fullfölja löpningarna bättre och tänka på kroppsspråket. Tydligen så blev jag lite ihopsjunken i vissa situationer. Sen att jag ibland kan vara lite domarsmart och blåsa de dära frisparkarna som jag egentligen inte tycker är frispark men som ändå gör att det blir lugnare på plan. Nog om fotboll.
Det vackra vädret fortsätter idag med och jag hoppas det håller i sig ett tag till. Det är ju så härligt. Rosenbuskarna står i full blom fortfarande och rabarberna växer fortfarande. Ska nog fixa en paj till Rickard så blir han glad.

Lördag

Shorts och linne idag, så skönt!
Idag har jag varit iväg och dömt match, en tidig match som assisterande. Efter matchen hämtade jag barnen hos farmor och sen var barnen ute i trädgården och lekte och jag satte mig i solstolen och njöt av solen och läste lite bloggar.
Glasspaus i solen. Åh, kändes precis som sommar idag. Underbart ju!
Stekte ett gäng amerikanska pannkakor till kvällsmat och plockade fram färsk ananas, knaperstekte bacon och åt en smarrig kvällsmat tillsammans med barnen. Efter maten satt jag ute en stund och sen ville Alexander spela Mario med mig så det gjorde vi.
 

En kväll med grabbarna bus och läsning

Rickard har varit iväg på styrelsemöte ikväll så jag och barnen har varit ensamma. Till kvällsmat idag stekte jag hamburgare och så hade vi bröd och pommes till. Så gott! Efter maten nattade jag Ida och sen satte vi oss och spelade Wii Mario cart. Haha, jag är inget vidare på spelet men galet kul är det.
Nu tänkte jag sitta och läsa en stund. Camilla Läckberg skriver så bra och hon har en fantastisk förmåga att trollbinda läsaren och blanda nutiden med det förflutna. Det brukar vara svårt att sluta läsa hennes böcker och den här är definitivt inget undantag. Jag är väldigt lockad att hoppa fram till slutet men givetvis gör jag inte det. Då förstörs det roliga.
 
 

Torsdag

Idag har jag varit så trött, det är mycket på jobbet nu, är inte riktigt van vid det då vi även redan innan sommaren hade det lugnt. Så jag kan inte skylla på semestermood. Men det är kul att det händer lite och den här veckan har jag lärt mig massor. Så fascinerande med det jobb jag har att jag verkligen aldrig blir fullärd.

Jag gillar att fota på den här platsen men förbipasserande tycker nog att jag är lite dum i huvudet som står och posar för mig själv.
Blir så sugen på att plocka äpplena och göra en härlig äpplepaj med massa kanel och socker och en smuldeg gjort på socker, vetemjöl, vaniljsocker och smör. Men inte vaniljsås till utan vaniljgrädde. Vanlig vispad grädde med vaniljsocker i. Så gott ju men jag älskar vispgrädde annars med och skulle nästan men bara nästan kunna äta det som godis.

Att utmana sig själv

Nämen, vem är det där? Kul att se sig själv i aktion. Det är från när vi sprang Stadsfestloppet för ett par veckor sedan.
För att bli bättre som löpare måste man utmana sig själv. Det går inte att springa samma runda några gånger i veckan på samma tid och tro att man ska bli snabbare. Är man nöjd med det så är det givetvis inget fel i det men har man ambitionen att bli snabbare måste man göra saker som kroppen inte förväntar sig. Intervaller, tempo, distans osv.
Idag var jag seg och hade ingen lust att träna alls. Allt som jag brukar göra kändes bara blaha. Men Rickard kom med förslaget att cykla till samhället som ligger 8,8 km bort, springa några varv i skogen där och sen cykla hem. Spåret där är 1,3km långt. Vi trodde att det var bara 7 kilometer så vi pratade om att jag skulle fixa det på en timme. Cyklingen dit tog 21 minuter. Att springa efter att ha cyklat så långt är en ren plåga för andningen är inte i fas och det tar ett tag att komma in i andningen. Först på sista varvet (skulle springa 3 på 20) kunde jag andas så som jag ville. Det kändes som att jag sprang riktigt sakta men när jag mätt rundan visade det sig att jag ändå sprang i snabbare tempo än mitt distanstempo, 5,02min/km. Det tog rätt lång tid att cykla hem, 25 minuter och jag var jättetrött. Men känslan när jag kom hem och plågat mig genom passet är oslagbart.
Ett sånt här pass är jättebra för att inte kroppen ska gå in i det här stadiet som jag beskriver ovan. Jag har aldrig kört det här så jag chockade mig själv lite vilket är riktigt bra för framtiden och för att jag ska fortsätta förbättra mig.

Sensommar

Jag njuter av att det är riktig sensommar ute, 20 grader är inte helt fel. Igår sprang jag 12 kilometer igen så idag blir det vila. Jag har två viktiga matcher i helgen så träningen måste anpassas efter det.
Nej vet ni, jag har inget att skriva just nu!
 
 

Tillbakablick

Kikade lite i arkivet och hittade gamla bilder på mig när jag var gravid med Ida. Vilken stor mage jag hade och här var jag ”bara” i vecka 34. En bebisboll och man glömmer fort. Så mörkhårig som jag var här kommer jag nog inte bli igen. Trivs med att vara så ljus som jag är nu.
Jag får frågan ibland om jag inte vill ha fler barn och ärligt talat: nej. Eller jag ska inte säga aldrig mer men som det känns nu och har gjort det senaste året är jag definitivt färdig med graviditeter och förlossningar. Tre barn är alldeles lagom för mig.  Jag känner inte alls det där bebissuget. I´m done. 🙂