Jag läste en sådan tänkvärd insändare i Corren. På grund av copyright kan jag inte återge texten i sin helhet, men jag hoppas att den inte ligger bakom betalvägg – HÄR kan du läsa insändaren. Tycker att den trycker på något väldigt viktigt: att demokratin faktiskt inte är något som går att ta för given.
Ett stycke som verkligen fastnade var detta:
Demokratin är vi. Inte någon annan. Det är vi. Varje gång vi röstar. Varje gång vi engagerar oss lokalt. Varje gång vi väljer sanna fakta framför skvaller i sociala medier. Varje gång vi orkar debattera med någon vi inte håller med, i stället för att bara hata.”
För mig blev det en viktig påminnelse. I Sverige känns demokratin ofta självklar, men den här texten fick mig att inse att det vi tar för givet faktiskt lätt kan slås sönder. Demokratin är som en stadig grund som måste underhållas – liknelsen om ett hus kändes väldigt relevant. Om ingen bryr sig om att laga sprickor eller ta hand om taket, kommer det förr eller senare att börja vittra.
När jag läste insändaren kände jag igen mig mindre i beskrivningen av likgiltighet, men kanske lite i passivitet. Jag har starka ståndpunkter, men är inte alltid den som står på barrikaderna. Under pandemin gick jag all-in på det jag verkligen trodde på, men annars kan jag ibland scrolla förbi felaktiga påståenden i flödet utan att orka säga något, eller välja att inte delta i en diskussion som känns jobbig. Kanske är det just där problemet börjar – när alla rycker på axlarna och tänker att någon annan får ta hand om det, någon annan får engagera sig.
Det som gör insändaren så stark är påminnelsen om att demokratin inte är något som sker ”där uppe”, utan att den är vi. Alla vi som röstar, pratar med varandra, väljer vad vi sprider vidare och vågar ifrågasätta när något inte känns rätt. Demokratin är levande bara så länge vi själva håller den levande.
Alla har vi ansvar. Inte som något stort och abstrakt, utan i vardagen. Att bry sig om vad som faktiskt är sant. Att våga ställa frågor. Att delta i samtal även när det känns lite obekvämt. Att komma ihåg att demokratin aldrig är självklar – men att den kan vara stark, om vi försvarar den tillsammans.
Demokrati är bra. Då det diskuteras & man får lära sig av varandra hur man tänker & är som personer.
För man kan lära sig av den andra. – Jaha….du tänker så….så har jag inte tänkt. T.ex. 🙂. Å så kan det va så att man ändrar sin tanke.
Bra inlägg 👍🙂
Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗
Ja exakt så! Sen lever vi inte i en demokrati fullt ut. Alldeles för många motarbetar på alla möjliga sätt.
Verkligen tänkvärda kloka ord. Farligt att ta demokrati för given.
Och det är knepigt det där med att partier slås ihop. och att viktiga frågor kompromissas bort.
Det är verkligen farligt. Önskar att folk vaknar och vågar stå upp för det som är rätt.
Nej demokratin är inte självklar, och personligen anser jag inte att det finns en fungerande demokrati i Sverige. Jovisst får vi gå och rösta. Men om det vore sann demokrati skulle partierna få makt utifrån hur många röster dom får. Men så är det inte. Efter valet kan vilken partikonstellation som helst kokas ihop och sättas vid makten. Partier som knappt tar sig över riksdagsspärren får plötsligt högt i flytande och höga maktpositioner. Vissa partier kan hänga på vilket block som helst för att få sitta i regering när valet är klart. Andra partier vägrar samarbeta hit och dit som en sandlåda. Vallöftena som folk gick och röstade utifrån blir sönderkompromissade, och politiken kokas ihop först efter valet, då partierna – inte folket – tillsist genom överenskommelser bestämt sig för hur dom ska kompromissa ihop sig. Demokratin finns bara fram till valurnan. Efter valet slängs den i soptunnan. Javisst kan du och jag och alla andra tycka och debattera så mycket vi orkar och hinner. Men det gör säkert folk i lönndom i diktaturer också.
Är helt enig! Därför tror jag att det är ännu viktigare att göra sin röst hörd. Att inte säga något alls blir som ett tyst godkännande. Jag är verkligen inte perfekt. Mitt engagemang sträcker sig till det jag skriver här på bloggen…..
Sanna ord. I min värld betyder demokrati att majoriteten vinner över minoriteten. Att man har rätt till sina åsikter, att man inte behöver hålla med, men att man ska respektera. Trots att en del vill rucka på de demokratiska värderingarna även i Sverige, så har vi i väst ändå anammat ordet demokrati på ett helt annat sätt än i andra delar av vår värld.
Jag håller med! Men ibland känns det lite som att majoriteten ska anpassa sig efter minoriteten. Och det är helt fel väg att gå tycker jag.
Där håller jag med. Ibland är tyvärr minoriteten ganska högljudd och då brukar man rätta sig efter det.
Ja helt galet egentligen när man tänker på det.
Jag var mer intresserad av demokrati förr, numera finner jag mig i saker tycker nämligen att det är pest eller kolera och mår inte bra av saken heller. Har mina åsikter men orkar inte dela dem med andra. Tar inte demokratin för given, men känner att utifrån världsläget har vi inget att säga till om ändå. Det är vissa som styr och de bestämmer oavsett hur detta påverkar andra.
Jag tycker också att det är svårt att engagera mig. Att gå och rösta är exakt så: som att välja mellan pest eller kolera. Väljer alltid det minst dåliga alternativet men det blir sämre ändå. Katastroftanke absolut men jag tänker ofta att det inte kommer bli bättre utan snarare sämre.
En väldigt bra skriven artikel som konstatera det uppenbara nämligen att demokratin måste underhållas. Detsamma gillar yttrandefrihet. De två hänger ihop enligt mig.
Nu kan jag inte påstå att jag går på barrikaderna heller om jag vill förmedla en åsikt. Du vet ordet ”orka” poppar upp i min hjärna…
PS. Artikeln låg inte bakom en betalvägg. DS.
Visst var den bra. Och så bra att den går att läsa för alla. Det är verkligen tänkvärda ord.