Jag tänkte skriva några rader redan i morse när jag satt vid köksbordet och drack min mugg med te. Men så kände jag bara att jag inte hade lust. Mitt ”zombie-inlägg” var tidsinställt och fick vara morgonens inlägg. Har du inte läst det så scrolla vidare så får du se en galen bild på mig.
På jobbet ville jag verkligen träna men när jag satt i bilen på vägen hem så kände jag att jag verkligen inte orkar. Energin finns inte och då får det bli vila. Det blir tidigt sänggående. Appropå bilen då… Scrolla vidare, det har verkligen blivit en följetong.
Ska inte en Ford-verkstad kunna Ford? Jo, det kan man ju tycka. Alltså det har varit så många turer med Agda (min lilla ford fiesta för dig som är ny här). Det roliga i kråksången är att den första verkstan faktiskt hade rätt i att båda sensorerna behövde bytas. Det borde verkligen Ford kunna. På fredag ska den andra sensorn bytas och då hoppas jag verkligen att problemet är ur världen.
Idag har jag funderat väldigt mycket över den här normen kring stillasittande och hur man sedan reagerar på andras fysiska aktivitet och fysiska utmaningar som man väljer att göra frivilligt. Att man ses som lite crazy när man testar gränserna för vad som är fysiskt möjligt. Eller det här att bara träna några gånger i veckan. Vad är det egentligen för samhälle vi har skapat när det har blivit så normalt att vara stillasittande att det är den som rör på sig mycket som betraktas som den lite konstiga? Jag tycker att det är fascinerande. Och faktiskt väldigt provocerande.
